författning

Svenska

Substantiv

Böjningar av författning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	författning	författningen	författningar	författningarna
Genitiv	författnings	författningens	författningars	författningarnas

författning

1. (statsvetenskap) lagsamling som anger de grundläggande formella normerna i en stat, framförallt hur den skall styras

   Synonymer: grundlag, konstitution, statsförfattning

   Sammansättningar: förbundsförfattning, författningsdomstol, författningsenlig, författningspolitik, författningspolitisk, författningsreform, författningsrätt, författningsstridig, författningstillägg, författningsvidrig, författningsändring, samhällsförfattning, statsförfattning

2. (statsvetenskap, juridik, offentlig förvaltning) samlingsbenämning i Sverige för lag, förordning, föreskrift, kungörelse, instruktion eller stadga

   Jämför: bestämmelse, lagregel, lagstiftning, rättsregel

   Sammansättningar: författningssamling, synodalförfattning

Översättningar

grundlag

• alemanniska: Verfassig
• asturiska: constitución f
• danska: grundlov ^(da)
• engelska: constitution ^(en)
• esperanto: konstitucio
• franska: constitution ^(fr) f
• isländska: stjórnarskrá f
• italienska: costituzione ^(it) f
• portugisiska: constituição ^(pt) f
• spanska: constitución ^(es) f
• tyska: Verfassung ^(de) f, Grundgesetz ^(de) n