genus

Svenska

Substantiv

Böjningar av genus	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	genus	genuset	genus	genusen
Genitiv	genus	genusets	genus	genusens

genus

1. (lingvistik) indelning av ett språks substantiv och pronomen i olika klasser på basis av deras benägenhet att dela ut kongruens till sina dependenter

   Hyponymer: grammatiskt genus, semantiskt genus

2. (taxonomi) taxonomisk rang mellan art och familj; synonym för släkte
3. könsroll; kön, socialt kön (översättning av engelska gender)

   Sammansättningar: genusaktivism, genuscertifiering, genusordning, genuspedagogik, genusperspektiv, genusvetenskap

4. (matematik) en topologisk invariant som anger hur många "hål" en sluten tvådimensionell yta har

   Sfären saknar genomgående hål, så den har genus 0, medan en badringsformad yta har ett hål, och därmed genus 1.

Etymologi: Av latinets genus

Besläktade ord: generation, generera, genre

Översättningar

grammatisk uppdelning av substantiv

• aragonska: chenero gramatical
• bokmål: kjønn ^(no) n
• engelska: gender ^(en)
• finska: suku ^(fi)
• franska: genre ^(fr) m
• jiddisch: מין m (min)
• kroatiska: rod ^(hr) m
• maltesiska: ġens m
• nederländska: geslacht ^(nl) n
• polska: rodzaj ^(pl) m
• ryska: род ^(ru) m
• spanska: género ^(es) m
• turkiska: cinsiyet ^(tr)
• tyska: Geschlecht ^(de) n, Genus ^(de) n
• älvdalska: dşienus n

Se även

lingvistisk term

• reale
• realgenus

Danska

Substantiv

genus

1. (taxonomi) släkte

   Synonymer: slægt

Engelska

Substantiv

Böjningar av genus	Singular	Plural
Nominativ	genus	genera
Genitiv	genus's, genus'	genera's

genus

• uttal: ˈdʒiːnəs

1. (taxonomi) släkte
2. (matematik) genus

Indonesiska

Substantiv

genus

1. (taxonomi) släkte

Latin

Substantiv

genus

1. kön

Polska

Substantiv

genus m

1. (matematik) genus