Se även gúll.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av gull  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gull gullet gull gullen
Genitiv gulls gullets gulls gullens

gull

  1. (ålderdomligt, dialektalt, poetiskt, i fraser) guld
    Användning: gull tillhör talspråket, medan guld tillhör skrivspråket; dock tenderar guld alltmera att bli den vanligaste formen även i talspråk.
    Sammansättningar: blågull, gullhöna, gullpeng, gullregn, gullring, gullstol, gullviva, gulläpple
  2. (smeksamt, slang) älskling
    Men nu ropar gullet att maten är klar.
    Besläktade ord: gullig
    Sammansättningar: gullefjun, gullegris, gulleplutt, gullesnutt, gullunge, hjärtegull

Bokmål

redigera

Substantiv

redigera

gull

  1. guld

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av gull  Singular Plural
Nominativ gull gulls
Genitiv gull's gulls'

gull

  1. mås, trut; individ inom familjen måsar och trutar
  2. (slang) fusk, bedrägeri
    Besläktade ord: gullible

Färöiska

redigera

Substantiv

redigera

gull

  1. guld

Isländska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av gull  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gull gullið gull gullin
Ackusativ gull gullið gull gullin
Dativ gulli gullinu gullum gullunum
Genitiv gulls gullsins gulla gullanna

gull n

  1. guld

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera

gull

  1. guld
  NODES