hållplats

Svenska

Substantiv

Böjningar av hållplats	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hållplats	hållplatsen	hållplatser	hållplatserna
Genitiv	hållplats	hållplatsens	hållplatsers	hållplatsernas

hållplats

1. (kollektivtrafik) särskilt anordnad och markerad plats, normalt belägen längs en körbana eller en spårväg och avsedd för påstigande passagerare att vänta vid och för bussar, skolskjutsar eller spårvagnar att stanna vid för att låta passagerare stiga på och av

   Jämför: anhalt, station, terminal, bussterminal, busstation

   Sammansättningar: busshållplats, spårvagnshållplats, spårvägshållplats, ändhållplats

Översättningar

Översättningar

• bokmål: holdeplass m, stoppested ^(no) n
• danska: stoppested ^(da)
• engelska: stop ^(en), halt ^(en)
• finska: pysäkki ^(fi)
• franska: arrêt ^(fr) m (buss, spårvagn), station ^(fr) f (tunnelbana)
• italienska: fermata ^(it) f
• lulesamiska: ganudahka
• nederländska: halte ^(nl)
• polska: przystanek ^(pl) m
• ryska: остановка ^(ru) f
• spanska: parada ^(es) f
• tjeckiska: zastávka ^(cs) f
• tyska: Haltestelle ^(de) f, Haltepunkt ^(de) m