harem

Svenska

Substantiv

Böjningar av harem	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	harem	haremet	harem	haremen
Genitiv	harems	haremets	harems	haremens

harem n

1. kvinnornas avdelning i en traditionell muslimsk bostad
2. en grupp av hustrur och bihustrur, och/eller konkubiner i ett polygamt muslimskt hushåll

Sammansättningar: haremsbyxor, haremsdam, haremsväktare

Etymologi: Av osmanska حرم‎ (harem), av arabiska حَرَم‎ (ḥaram). Besläktat med haram.

Översättningar

kvinnornas avdelning i en traditionell muslimsk bostad

• franska: harem ^(fr) m
• tyska: Harem ^(de) m

Engelska

Substantiv

Böjningar av harem	Singular	Plural
Nominativ	harem	harems
Genitiv	harem's	harems'

harem

• uttal: (Storbritannien) ˈhɑː.ɹiːm, hɑːˈɹiːm, (USA) ˈhæɹ.əm

1. harem

   Etymologi: Av osmanska حرم‎ (harem), av arabiska حَرَم‎ (ḥaram). Besläktat med haram.

Franska

Substantiv

Böjningar av harem	Singular	Plural
Maskulinum	harem	harems

harem m

• uttal: a.ʁɛm

1. harem

   Etymologi: Av osmanska حرم‎ (harem), av arabiska حَرَم‎ (ḥaram). Besläktat med haram.