heim

Svenska

Substantiv

heim

1. (mytologi, efterled) abstrakt världsplan, värld, rike, land, boning

   Användning: Främst i sammansättningar inom nordisk mytologi.

   Sammansättningar: Alfheim, Jotunheim, Muspelheim, Nifelheim.

2. (fantasy, efterled) land, rike i fantasivärld (fantasy-värld)

   Användning: Efterled i vissa platsers namn inom fantasy.

Etymologi: Av fornnordiska heimr (”hem, boning, värld, land”) via sammansättningar i fornnordisk mytologi.

Isländska

Adverb

heim

1. hem

Tyska

Adverb

heim

1. hem

   Synonymer: nachhause, nach Hause

   Sammansättningar: heimzahlen