humle

Svenska

Substantiv

Böjningar av humle	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humle	humlen
Genitiv	humles	humlens

Böjningar av humle	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humle	humlet
Genitiv	humles	humlets

humle u (även n)

1. en växtart (Humulus lupulus), i familjen hampväxter (Cannabaceae); exemplar av denna art

   humles honblommor används sedan medeltiden i ölbryggning

   Sammansättningar: humleblomma, humleblomster, humlegård, humleodling

   Jämför: humla

   Etymologi: Av fornsvenska humble, troligtvis av slaviskt ursprung. SAOB härleder detta till medeltidslatin humulus, humlo ”av ovisst ursprung”.

Översättningar

humulus lupulus

• danska: humle ^(da) u
• engelska: common hop, hop ^(en)
• finska: humala ^(fi)
• franska: houblon ^(fr) m
• ryska: хмель ^(ru) m
• spanska: lúpulo ^(es) m
• tyska: Hopfen ^(de) m

Bokmål

Substantiv

Böjningar av humle 1	Oräknebart
	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humle	humlen
Genitiv	humles	humlens

Böjningar av humle 2	Singular		Plural
maskulinum & femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humle	humla, humlen	humler	humlene
Genitiv	humles	humlas, humlens	humlers	humlenes

humle m [1], mf [2]

1. (växter) humle
2. (insekter) humla

Danska

Substantiv

Böjningar av humle	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humle	humlen
Genitiv	humles	humlens

humle u

1. humle

   Sammansättningar: humlebi, humleranke

   Besläktade ord: humlet

   Etymologi: Från fornkyrkoslaviska chumeli, motsvarande ryska хмель

2. (bildligt) essens, det väsentliga i en sak

Nynorska

Substantiv

Böjningar av humle 1	Oräknebart
	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humle	humlen

Böjningar av humle 2	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	humle	humla	humler	humlene

humle m [1], f [2]

1. (växter) humle
2. (insekter) humla

Verb

humle

1. surra som en humla

   Synonymer: summe, surre

2. tillsätta humle vid ölbryggning

Varianter: humla