idiom

Svenska

Substantiv

Böjningar av idiom	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	idiom	idiomet	idiom	idiomen
Genitiv	idioms	idiomets	idioms	idiomens

idiom

• uttal: ɪdɪˈoːm

1. talat språk i säreget bruk

   Hennes rustika idiom var nästan obegripligt för utomstående.

   Etymologi: Sedan 1794, av grekiska ιδίωμα (idiooma) "egenhet".

2. fast språkligt uttryck (en grupp av ord eller en hel mening) med en egenartad, självständig betydelse vilken inte omedelbart framgår av dess beståndsdelars betydelser och därmed inte kan översättas ord för ord (såvida samma idiom inte finns i det andra språket), och som till skillnad från ordspråk kan böjas grammatiskt

   Hyperonymer: fras, uttryck

   Jämför: talesätt, ordspråk

   Etymologi: Sedan 1945, av grekiska ιδίωμα (”egenhet”) (idíoma).

Besläktade ord: idiomatisk

Se även: Kategori:Idiomatiskt

Översättningar

fast uttryck

• engelska: idiom ^(en)
• finska: idiomi ^(fi)
• hebreiska: מַטְבֵּעַ לָשׁוֹן ^(he) m (matbea' lashon), נִיב ^(he) m (niv)
• japanska: 熟語 ^(ja) (じゅくご, jukugo), イディオム ^(ja) (idiomu), 慣用句 ^(ja) (かんようく, kan'yōku), 成句 ^(ja) (せいく, seiku)
• jiddisch: אידיאָם m (idiom)
• kurdiska: biwêj ^(ku)
• polska: idiom ^(pl) m, idiomat m, idiomatyzm m
• tyska: Idiom ^(de) n