jente

Bokmål

Substantiv

Böjningar av jente	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	jente	jenta	jenter	jentene
Genitiv	jentes	jentas	jenters	jentenes

Böjningar av jente	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	jente	jenten	jenter	jentene
Genitiv	jentes	jentens	jenters	jentenes

jente f eller m

1. flicka, tjej; barn eller ungdom av kvinnokön

   Synonymer: pike

2. ogift kvinna

Varianter

• gjente (ålderdomligt)

Etymologi

Från fornnordiska genta av gant ("narr"). Besläktat med svenska jänta och färöiska genta.

Nynorska

Substantiv

jente f

1. flicka, tjej; barn eller ungdom av kvinnokön
2. ogift kvinna

   1880 (27 jan): Ur Fedraheimen (på Aasentunet), Ivar Aasen:

   Eg tenkjer, at det vist er mangei vyrdande Kona, som helst vil vera fri fyr Frue-Titelen, og mangei vitug Gjenta, som aldri heve nokon Hug til aa heita Frøken.

   Jag föreställer mig, att det visst finns många aktningsvärda hustrur, som helst skulle vilja vara fria fru-titeln, och många vettiga jäntor, som aldrig har intresse av att kallas ’fröken’.

Varianter

• gjente (ålderdomligt)

Etymologi

Från fornnordiska genta av gant ("narr"). Besläktat med svenska jänta och färöiska genta.