medalj

Svenska

Substantiv

Böjningar av medalj	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	medalj	medaljen	medaljer	medaljerna
Genitiv	medaljs	medaljens	medaljers	medaljernas

medalj

1. en bricka av ett metallmaterial som används som belöning eller pris

   1839: Biografiskt lexicon öfver namnkunnige svenske män (Leffler & Sebell):

   Det blefve för vidlyftigt att uppräkna alla de många uppdrag G. sedan fick att förfärdiga medaljer och medaljoner; [...]

   Synonymer: skådepenning

   Etymologi: Liksom danska medalje, tyska Medaille, engelska medal från franska médaille, av italienska medaglia, av medellatin medalia, ("litet mynt"), från latinska metallum.

   Sammansättningar: bragdmedalj, bronsmedalj, förtjänstmedalj, guldmedalj, hedersmedalj, medaljceremoni, medaljchans, medaljgravör, medaljhopp, medaljkandidat, medaljkonst, medaljliga, medaljongporträtt, medaljplats, medaljregn, medaljsamling, medaljskörd, medaljstrid, medaljtorka, medaljutdelning, mästerskapsmedalj, OS-medalj, silvermedalj, svärdsmedalj, tapperhetsmedalj, Vasamedalj

   Besläktade ord: medaljong, medaljör, medaljera, medaljering

   Se även tesaurus: Titulatur, Penningväsen, Äretecken, Framgång, Minnesmärke, Beteckning

Översättningar

Översättningar

• bokmål: medalje m
• danska: medalje u
• engelska: medal ^(en)
• finska: mitali ^(fi)
• franska: médaille ^(fr) f
• frisiska: medalje
• färöiska: heiðursmerki, medalja
• isländska: medalía f, verðlaunapeningur m
• japanska: メダル ^(ja) (medaru)
• nordsamiska: medállja
• ryska: медаль ^(ru) f
• turkiska: madalya ^(tr)
• tyska: Medaille ^(de)