uppror

Svenska

Substantiv

Böjningar av uppror	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	uppror	upproret	uppror	upproren
Genitiv	upprors	upprorets	upprors	upprorens

uppror

1. händelse där en (större) grupp individer i samhället med (tydlig, ibland våldsam) handling protesterar mot något de finner orättvist eller på annat sätt fel

   Besläktade ord: upprorisk

   Sammansättningar: indianuppror, upprorsanda, upprorsfana, upprorsförsök, upprorsledare, upprorsmakare, upprorsman, upprorsrörelse, upprorssignal, upprorsstämning, upprorstendens

Översättningar

Översättningar

• bokmål: opprør ^(no) n
• bulgariska: въстание ^(bg), протест ^(bg), бунт ^(bg)
• engelska: insurrection ^(en), rebellion ^(en), sedition ^(en), uprising ^(en)
• isländska: uppreisn ^(is)
• nynorska: opprør n
• polska: powstanie ^(pl) n, insurekcja ^(pl) f
• portugisiska: insurreição ^(pt), rebelião ^(pt)
• spanska: rebelión ^(es) m
• tyska: Aufstand ^(de) m, Aufruhr ^(de) m