vall

Se även väll.

Svenska

Substantiv

Böjningar av vall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vall	vallen	vallar	vallarna
Genitiv	valls	vallens	vallars	vallarnas

en vall (1) av grus

boskap på vall (3)

vall

• uttal: valː

1. (väg- och vattenbyggnad) lång upphöjning på marken (av till exempel jord, snö eller sten), ofta skapad av människor till skydd, eller om något med liknande form

   1897: Karolinerna, Verner von Heidenstam:

   De ryska posterna kring vallen hade den vanan att i mörkningen överljutt och länge ropa: Gott bröd, gott dricka.

   1981: Arvedelen, Inger Alfvén:

   När de kommer in i rummet ligger Sara tillbakalutad mot den höga vallen av kuddar.

   Sammansättningar: banvall, fästningsvall, fördämningsvall, gropavall, jordvall, sandvall, snövall, strandvall, tandvall, tångvall, vallgrav

   Jämför: bank

   Antonymer: skärning, dike

2. (överfört) abstrakt hinder

   Sammansättningar: ljudvall, motvalls, sexvall, miljonvall, Atlantvall

3. åker som är besådd med vallväxter till bete för djur eller till slåtter

   1901: Jerusalem 1, Selma Lagerlöf:

   De se alla de saftigt gröna rågåkrarna, alla de fagra vallarna, där klövern snart ska börja rodna och dofta.

   1906: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:

   Lille Mats hade sitt arbete med sig ute på åkern, när han gick vall med gässen, och var lika flitig, som om han hade varit gamla karlen.

   1999: Oj vilka loja lejon, Stefan Andhé:

   På andra sidan var en slänt, en vall, bevuxen med ängsblommor, vallmo, blåklint.

   Sammansättningar: fäbodvall, vallhö, vallflicka, vallfoder, vallodling, vallpojke, vallväxt, vallört, ängsvall

   Jämför: äng

   Fraser: gå vall, i vall

4. slät gräsbevuxen mark

   2009: Delad poäng på Örjans vall (Dagens Nyheter):

   I övrigt var premiären på Örjans vall en riktigt trist historia.

   Sammansättningar: gräsvall, hårdvall, kyrkvall

   Användning: Vanligt som efterled i exempelvis namn på orter eller idrottsplatser.

Etymologi: (definition 1-2) Av fornsvenska vall, av medellågtyska wal (”vall, kust”), av latinska vallum (”förskansning”). Jämför danska vold och engelska wall.

Etymologi: (definition 3-4) Av fornsvenska valder, valler (”fält, mark, säter”), av fornnordiska vǫllr (”fält”) (varav även isländska völlur och norska voll), av urgermanska *walþuz (”skog, fält”), varav även tyska Wald (”skog”), nederländska woud (”skog”) och engelska wold (”slätt”). Även besläktat med bl.a. iriska folt (”hår”), kymriska gwallt (”hår”), litauiska valtis (”klase, vippa”) samt serbokroatiska vlât (”klase, vippa”).

Besläktade ord: valla, vallning

Översättningar

lång upphöjning på marken

• engelska: bank ^(en), embankment ^(en), causeway ^(en), bed ^(en)
• fornengelska: wala ^(ang), walu ^(ang)
• isländska: fit ^(is) f
• polska: wał ^(pl) m, nasyp ^(pl), grobla ^(pl) f
• ryska: вал ^(ru) m (val)
• tyska: Wall ^(de) m, Damm ^(de) m

abstrakt hinder

• engelska: barrier ^(en), wall ^(en)
• tyska: Wall ^(de) m

åker med vallväxter

• engelska: pasture ^(en)
• isländska: tún ^(is) n
• polska: pastwisko ^(pl) n
• tyska: Weide ^(de) f

slät gräsbevuxen mark

• tyska: Weide ^(de) f