Andrej Tarkovskij

Andrej Arsenjevitj Tarkovskij (ryska: Андрей Арсеньевич Тарковский), född 4 april 1932 i Savrasje i Kostroma oblast i Ryssland (i dåvarande Sovjetunionen), död 29 december 1986 i Paris i Frankrike, var en rysk filmregissör, författare och skådespelare. Han anses vara en av de mest betydande filmskaparna i Sovjetunionens historia.

Andrej Tarkovskij
Andrej Tarkovskij på ett ryskt frimärke från 2007.
Lokalt namn	Андрей Арсеньевич Тарковский
Född	Andrej Arsenjevitj Tarkovskij 4 april 1932 Savrasje i Kostroma oblast i Ryssland (i dåvarande Sovjetunionen)
Död	29 december 1986 (54 år) Paris, Frankrike
Maka	Irma Rausj (1957–1970) Larisa Tarkovskaja (1970–hans död 1986)
BAFTA Awards Bästa icke-engelskspråkiga film 1988 Offret
Venedigfestivalen Guldlejonet 1962 Ivans barndom
Cannesfestivalen FIPRESCI Prize 1969 Den yttersta domen 1983 Nostalghia Prize of the Ecumenical Jury 1980 Stalker 1983 Nostalghia 1986 Offret Bästa regi 1983 Nostalghia
IMDb SFDb

Staty över Andrej Tarkovskij vid Allryska statliga kinematografiska institutet i Moskva.

Biografi

Uppväxt och bakgrund

Andrej Tarkovskij var son till poeten Arsenij Tarkovskij och Maria Ivanova Vichnjakova. Fadern övergav familjen 1937. Han bodde med modern och systern, först i Jurjevets, sedan i Moskva en kort tid. Under de första krigsåren bodde familjen i Jurjevets, men återflyttade 1943 till Moskva.

Andrej Tarkovskij gick i skolan och lärde sig spela piano. 1947 till 1948 var han inskriven på tuberkulossjukhus. Efter skolåren påbörjade Tarkovskij studier i arabiska, men efter en kort tid deltog han som mineralprospektör på en forskningsresa till Krasnojarsk. Därefter anträdde han filmbanan genom studier vid filmskolan VGIK. Där var regissören Mikhail Romm en av lärarna.

Filmkarriär

Två av Tarkovskijs filmer bygger på östeuropeiska science fictionberättelser: Solaris, efter Stanisław Lems roman, och Stalker efter boken Picknick vid vägkanten av bröderna Arkadij och Boris Strugatskij. I Stalker reser tre män in i ett postapokalyptiskt område kallat "zonen". Bröderna Strugatskij svarade själva för manusbearbetningen till filmen.

Spegeln räknas som en poetisk film. I den återspeglas upplevelser från barndomen – evakueringen, den frånvarande pappan, sjukhusvistelsen. Filmen Den yttersta domen handlar om den ryske ikonmålaren Andrej Rubljov. Trots problem med de sovjetiska myndigheterna och filmcensuren lät den sovjetiska studion Mosfilm Tarkovskij fortsätta arbeta. Efter att ha avslutat arbetet med filmen Nostalghia i Italien 1984 återvände dock Tarkovskij inte till Sovjetunionen. Filmen Offret, en europeisk samproduktion, spelades in på Gotland.

Under sin sista levnadstid arbetade Tarkovskij på ett nytt projekt: en filmatisering av Shakespeares pjäs Hamlet. Detta är konsekvent mot bakgrund av hans tidigare filmer, som allihopa – särskilt Nostalghia och Offret – har starka hamletmotiv. Det är därför ingen tillfällighet att Tarkovskij på 70-talet regisserade Hamlet på teater.

Död och eftermäle

Andrej Tarkovkijs grav på Ryska kyrkogården i Sainte-Geneviève-des-Bois.

En kort tid efter inspelningen av Offret avled Andrej Tarkovskij, 54 år gammal, i cancer strax utanför Paris. Han begravdes på en rysk emigrantkyrkogård i staden Sainte-Geneviève-des-Bois, Île-de-France, Frankrike. Inskriptionen, på ryska, på Tarkovskijs gravsten lyder "Mannen som såg ängeln".

Michal Leszczylowskij har gjort en dokumentärfilm om Tarkovskij med titeln Regi Andrej Tarkovskij (1988). Även filmkonstnären Aleksandr Sokurov har gjort en dokumentär om kollegan Tarkovskij, Moskvaelegi, som spelades in strax före Tarkovskijs död.

Asteroiden 3345 Tarkovskij är uppkallad efter honom.

Kännetecken

Tarkovskijs filmer har ofta religiösa och filosofiska teman. Egenheter i hans filmer är de långa filmklippen och riklig användning av symboler. Scenerna i Tarkovskijs filmer har ansetts exceptionellt vackra. Återkommande motiv i hans filmer är drömmar, minnen, barndom, rinnande vatten och eld.

Offermotivet – den enskilda människan som offrar sig för att göra världen bättre – går som en röd tråd från Ivans barndom ända till Offret. I den förra filmen offrar Ivan, den lille pojken, sitt liv för att bringa nederlag åt Tyskland. I Offret offrar den intellektuelle Alexander sitt hem och sitt liv för att rädda världen undan kärnvapenkatastrof.

Tarkovskij utvecklade en filmteori som han kallade "att skulptera i tid". Han ansåg att filmskaparens uppgift är att ta ett enormt tidsblock och skära bort allt överflödigt material tills bara det allra nödvändigaste återstår. Med långa tagningar och få klipp ville Tarkovskij hos betraktaren frammana en upplevelse av att vara förlorad i tiden.

Filmografi

År	Filmtitel	Noteringar
1956	Ubijtsy	Tarkovskijs första elevfilm vid VGIK, Sovjetiska statens filmskola. Baserad på novellen "Hämnarna" av Ernest Hemingway.
1959	Segodnja uvolnenia ne budet	Skapad tillsammans med Aleksandr Gordon. Tarkovskijs sista film vid VGIK.
1961	Vägvälten och fiolen	Skriven tillsammans med Andrej Konchalovskij. Examensfilm från VGIK.
1962	Ivans barndom	Vinnare av Guldlejonet för "Bästa film" år 1962 under filmfestivalen i Venedig.
1966	Den yttersta domen	Om ikonmålaren Andrej Rubljov.
1972	Solaris
1975	Spegeln
1979	Stalker	Inspirerad av romanen Picknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij.
1983	Nostalghia
1983	Voyage in Time	Skapad tillsammans med Tonino Guerra. Dokumentär gjord för den italienska televisionen under inspelningen av Nostalghia.
1986	Offret	Inspelad på Gotland i Sverige, med bland andra Erland Josephson och Sven Wollter.

Ämnen som Tarkovskij hade för avsikt att filmatisera

(enligt hans dagboksanteckningar Martyrlog)

• Hamlet
• Rudolf Steiner (med Alexander Kluge)
• St Anthony

Scenproduktioner

• Hamlet av Shakespeare (1977) - The Lenkom Theatre (Moskva)
• Boris Godunov, opera av Musorgsky (1983) - Covent Garden (London)

Referenser

Tryckta källor

• Apokalypsen som vision, övers. av Mattias Ågren och under redaktion av Christo Burman, Umeå 2010
• Offret, övers. av Håkan Lövgren, Lars Erik Blomqvist och med förord av Håkan Lövgren, Umeå 2010
• Den förseglade tiden - Reflektioner kring filmkonsten, övers. av Håkan Lövgren och med förord av Erland Josephson, Stockholm 1993
• Den förseglade tiden - Reflektioner kring filmkonstens etiska och estetiska grunder, övers. av Håkan Lövgren och med förord av Astrid Söderbergh Widding, Umeå 2009
• Martyrologion - Dagböcker 1970-1986, övers. av Håkan Lövgren under red. av Christo Burman och med förord av Christo Burman och Håkan Lövgren, Umeå 2012
• Sculpting In Time, translated by Kitty Hunter-Blair (1987)
• Time Within Time: The Diaries 1970-1986, translated by Kitty Hunter-Blair (1993)
• Journal 1970-1986, Édition definitive par Andreï Tarkovski, Cahiers du cinéma, Paris 2004.
• Collected Screenplays, translated by William Powell and Natasha Synessios (1999)

Webbkällor

• "Martyrlog", 1984

Vidare läsning

• Gränsbilder - Det dolda rummet hos Tarkovskij, av Astrid Söderbergh Widding, Stockholm 1992
• Andrei Tarkovsky: Interviews (Conversations With Filmmakers Series), red. John Gianvito, University Press of Mississippi, 2006, ISBN 1-57806-220-9
• The Films of Andrei Tarkovsky: A Visual Fugue, av Vida T. Johnston och Graham Petrie, 1994, ISBN 0-253-20887-4
• Andrei Tarkovsky, av Sean Martin, Pocket Essentials, 2006, ISBN 1-904048-49-8
• Andrei Rublev, av Robert Bird, British Film Institute, 2005, ISBN 1-84457-038-X
• Through the Mirror: Reflections on the Films of Andrei Tarkovsky, Cambridge Scholars Press, 2006, ISBN 1-904303-11-0
• Chudozhestvennaya Filosofiya Andreya Tarkovskogo av Igor Evlampiev, Sankt Petersburg 2001
• Andrei Tarkovsky: A Photographic Chronicle of the Making of The Sacrifice, av Layla Alexander-Garrett, Cygnnet, 2012 . ISBN 978-0-9570416-0-8

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Andrej Tarkovskij.
• Andrej Tarkovskijs grav på Find a Grave
• Andrej Tarkovskij på Internet Movie Database (engelska)
• Andrej Tarkovskij på Svensk Filmdatabas
• Atrium Förlag - Författarpresentation
• Fanwebbplatsen Nostalghia.com
• Fansidan Andreitarkovski.org