Bevis-på-arbete
Bevis-på-arbete (engelska: proof-of-work, PoW) i ett system (eller en algoritm, ett protokoll, eller en funktion) är en teknisk-ekonomisk åtgärd för att förhindra överbelastningsattacker och annat missbruk av en tjänst, såsom skräppost på ett nätverk genom att kräva någon form av arbete i samband med begäran om tjänsten, vilket ofta innebär någon typ av databehandling med en dator. Konceptet kan ha presenterats för första gången av Cynthia Dwork och Moni Naor i en artikel från 1993.[1] Begreppet "Bevis på arbete" myntades och definierades formellt först i en artikel från 1999 av Markus Jakobsson och Ari Juels.[2]
En nyckelegenskap hos dessa system är deras asymmetri: arbetet måste vara tillräckligt svårt (men realistiskt) för den enhet som begär tjänsten men lätt att verifiera för tjänstleverantören. Denna idé är också känd som CPU-kostnadsfunktion, Client Puzzle Protocol, beräkningspussel eller CPU-prisfunktion. Den skiljer sig från ett robotfilter, exempelvis ett captcha, vilket är avsett för att snabbt kunna lösas av en människa, istället för av en dator.
Se även
redigeraReferenser
redigera- ^ Dwork, Cynthia; Naor, Moni (1993). ”Pricing via Processing, Or, Combatting Junk Mail, Advances in Cryptology”. CRYPTO’92: Lecture Notes in Computer Science No. 740 (Springer): sid. 139–147. http://www.wisdom.weizmann.ac.il/~naor/PAPERS/pvp.ps.
- ^ Jakobsson, Markus; Juels, Ari (1999). ”Proofs of Work and Bread Pudding Protocols”. Communications and Multimedia Security (Kluwer Academic Publishers): sid. 258–272. http://www.emc.com/emc-plus/rsa-labs/staff-associates/proofs-of-work-protocols.htm.