Busringning

En busringning är ett telefonsamtal som avsändaren ringer i syfte att roa sig själv eller åhörare, ofta för att lura eller överraska mottagaren, som ett bus. Vanliga offer för busringning är personer med udda namn, kändisar, institutioner samt busringarens vänner och ovänner. Busringning kan vara en brottslig handling och definieras som ofredande eller olaga hot.

Exempel på busringningar

Det är vanligt att busringaren försöker få mottagaren att tro att den är någon annan, genom att exempelvis imitera en känd person eller ge sken av att vara osedvanligt ointelligent eller ohämmat frågvis.

En klassisk busringning är att ringa någon som heter exempelvis Storm i efternamn och fråga: "Är det Storm?". När mottagaren bekräftar att så är fallet säger busringaren "Håll i hatten då!" och slänger på luren.

En nyare busringning med anknytning till namn går ut på att man ringer till en nummerupplysning och frågar efter till exempel vem som har ett visst nummer. Detta nummer har man själv kollat upp innan och det går till personer med namn som Tung Phung och Ann Ahl. När telefonisten på nummerupplysningen nämner namnet förväntas en pinsam situation uppstå.

En annan typ av busringning består i att busringaren beställt färdiginspelat material, som spelas upp för mottagaren. Under 2000-talet finns det tjänster som gör det möjligt för busringaren att fjärrstyra samtalet och välja vilken fras som ska spelas upp, exempel utifrån vad mottagaren säger.

Ytterligare en variant finns och den går ut på att personen ringer upp personer den inte känner i icke-konstruktivt syfte. Busringaren ringer ofta upp flera olika personer efter varandra. Den kan säga ungefär: Hej, vill du snacka lite, trots att mottagaren inte känner personen. Det kan vara enbart för att busa, prata med någon eller att försöka få mottagaren att tända sexuellt. Dessa kallas ibland för telefontroll som telefonens motsvarighet till internettroll.

Allvarliga busringningar

De allvarligaste problemen med busringning är bombhot, vilka i många fall egentligen är busringningar, och de som "busringer" till larmcentralens telefonnummer, ett telefonnummer som i Sverige precis som i så många andra stater är 112. Eftersom nödnummer kan handla om liv eller död för någon människa i nöd kan en busringning till ett nödnummer hindra att den som verkligen är i nöd får rätt hjälp i tid. Sådana busringningar är brottsliga i många länder. Det har även förekommit att busringare har ringt och gett dödsbud på någon som mottagaren känner, vilket leder till enormt stora reaktioner hos mottagaren. Speciellt farligt är det att ringa sådant på mobiltelefon om mottagaren kör bil, vilket kan orsaka trafikolyckor.

En då 25-årig man i Sverige som natten mellan den 11 och 12 mars 2006 busringde till en familj och uppgav att deras son hade dött i en bussolycka dömdes att betala skadestånd på 51.000 SEK samt en månads fängelse. Mannen hade även busringt till andra på samma ort och uppgett samma sak.

Underhållning som bygger på busringningar

Kalle Sändare.

Under 1960-talet spelade Kalle Sändare in sina busringningar på LP och sålde dem med stor framgång. Radioprogrammet Hassan, som sändes i Sveriges Radio i början av 1990-talet, byggde en stor del av sin humor på busringningar.

Annat exempel på kända busringningar gjordes av Bosse Parnevik som brukade i underhållsprogram ringa och förställa rösten och låtsas vara en annan person. Han brukade då oftast lyckas med att lura den han ringde till så att de trodde att han var den personen. Klassiskt är hans samtal med Anni-Frid Lyngstad där han utger sig för att vara Charlie Norman. Ett annat klassiskt exempel är hans samtal med Malena Ivarsson där han utger sig för att vara Bengt Bedrup.