Desdemona
Desdemona är en inre måne till Uranus. Den upptäcktes via bilder tagna av Voyager 2 den 13 januari 1986 och fick den tillfälliga beteckningen S/1986 U 6.[6] Desdemona är uppkallad efter Othellos fru i William Shakespeares pjäs Othello. Den är också betecknad Uranus X.[7]
| Desdemona | |
 | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Stephen P. Synnott Voyager 2 |
| Upptäcktsdatum | 13 januari 1986 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | Uranus X |
| Uppkallad efter | Desdemona |
| Omloppsbana | |
| Banmedelradie | 62658,364 ± 0,047 km[1] |
| Excentricitet | 0,00013 ± 0,00007[1] |
| Siderisk omloppstid | 0,473649597 ± 0,000000014 d[1] |
| Inklination | 0,11252 ± 0,037° (till Uranus ekvator)[1] |
| Måne till | Uranus |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 90 × 54 × 54 km[2] |
| Medelradie | 32 ± 4 km[2][3][4] |
| Area | ≈ 14500 km2[a] |
| Volym | ≈ 164000 km3[a] |
| Massa | ≈ 1,8 × 1017 kg[a] |
| Medeldensitet | ≈ 1,3 g/cm3 (förutsagt)[3] |
| Ytgravitation (ekvatorn) | ≈ 0,011 m/s2[a] |
| Flykthastighet | ≈ 0,027 km/s[a] |
| Rotationsperiod | Synkron[2] |
| Axellutning | Noll[2] |
| Albedo | 0,08 ± 0,01[5] 0,07[3][4] |
| Temperatur | ≈ 64 K[a] |
Månen ligger vid övre änden av en grupp månar som kallas Portiagruppen, vilken inkluderar Bianca, Cressida, Juliet, Portia, Rosalind, Cupid, Belinda och Perdita.[5] Dessa månar har liknande banor och fotometriska egenskaper.[5]
Få saker är kända om Desdemona utöver dess raide på 32 km,[2] bana[1] och geometriska albedo på cirka 0,08.[5]
På Voyager 2:s bilder ser Desdemona ut som ett långsträckt föremål, och bilderna antyder att Desdemonas storaxel pekar mot Uranus. Förhållandet mellan axlarna i Desdemonas utbredda sfäroid är 0,6 ± 0,3.[2] Dess yta är gråfärgad.[2]
Desdemona kan kollidera med en av sina grannmånar, Cressida eller Juliet, inom de närmaste 100 miljoner åren.[8]
Kommentarer
redigeraKällor
redigera- ^ [a b c d e] Jacobson, R. A. (1998-03). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites from Hubble Space Telescope and Voyager 2 Observations” (på engelska). The Astronomical Journal 115 (3): sid. 1195–1199. doi:. ISSN 0004-6256. https://dx.doi.org/10.1086/300263. Läst 31 augusti 2022.
- ^ [a b c d e f g] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 69–77. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965972. Läst 31 augusti 2022.
- ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters”. JPL (Solar System Dynamics). 24 oktober 2008. https://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 12 december 2008.
- ^ [a b] Williams, Dr. David R. (23 november 2007). ”Uranian Satellite Fact Sheet”. NASA (National Space Science Data Center). Arkiverad från originalet den 18 januari 2010. https://www.webcitation.org/5msK7jx96?url=http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uraniansatfact.html. Läst 12 december 2008.
- ^ [a b c d] Karkoschka, Erich (2001-05-01). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope” (på engelska). Icarus 151 (1): sid. 51–68. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103501965960. Läst 31 augusti 2022.
- ^ Smith, B. A. (16 januari 1986). ”Satellites of Uranus”. IAU Circular 4164. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/04100/04164.html#Item1. Läst 29 oktober 2011.
- ^ ”Planet and Satellite Names and Discoverers”. Gazetteer of Planetary Nomenclature. USGS Astrogeology. 21 juli 2006. http://planetarynames.wr.usgs.gov/Page/Planets. Läst 6 augusti 2006.
- ^ Duncan, Martin J.; Lissauer, Jack J. (1997-01-01). ”Orbital Stability of the Uranian Satellite System” (på engelska). Icarus 125 (1): sid. 1–12. doi:. ISSN 0019-1035. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0019103596955682. Läst 31 augusti 2022.