Emil Jannings

	Emil Jannings
	Emil Jannings, cirka 1926.
Född	Theodor Friedrich Emil Janenz; 23 juli 1884; Rorschach, Sankt Gallen, Schweiz
Död	2 januari 1950 (65 år); Strobl, Salzburg, Österrike
Aktiva år	1914–1945
Maka	Hanna Ralph; (1919–1921); Lucie Höflich; (1921–1922); Gussy Holl; (1923–1950; hans död)
Barn	1
Betydande roller
	Hotelportiern i Sista skrattet ; Mephisto i Faust ; General Dolgorucki / Storhertig Sergius Alexander i Sista Kommandot ; Immanuel Rath i Blå ängeln
	Oscar Bästa manliga huvudroll; 1929 Frestelse och Sista Kommandot
	IMDb SFDb

Emil Jannings, ursprungligen Theodor Friedrich Emil Janenz, född 23 juli 1884 i Rorschach i Schweiz, död 2 januari 1950 i Strobl i Österrike, var en tysk skådespelare.

Jannings tilldelades den första Oscarstatyetten för bästa manliga huvudroll, vid Oscarsgalan 1929, för hans roller i Frestelse (1927) och Sista Kommandot (1928). Bland Emil Jannings filmer märks även Sista skrattet (1924), Faust (1926), Blå ängeln (1930) och Den sönderslagna krukan (1937).

Efter första världskriget övergick Emil Jannings från talscenen till filmen och vann världsrykte som en av stumfilmens främsta skådespelare.^[1] Han var mycket populär i Hollywood under 1920-talet. Jannings samarbetade framför allt med regissörerna F.W. Murnau och Josef von Sternberg.

Senare under karriären samarbetade Jannings med nazistregimen i Tyskland i ett antal propagandafilmer, vilket omöjliggjorde en karriär efter andra världskrigets slut.

Filmografi i urval

^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 296-97