Fåglar utdöda i modern tid

Wikimedia-listartikel
Denna artikel beskriver fågelarter som dött ut sedan år 1500 och oftast beskrevs vetenskapligt under sin livstid.
För fågelarter som dött ut till följd av människan under holocen fram till år 1500 och som oftast är kända från subfossila lämningar, se artikeln om fåglar utdöda i förhistorisk tid. För fågelarter som dött ut tidigare än holocen, se artikeln om fossila fåglar.

Bakgrund

redigera

Sedan år 1500 har över 130 fågelarter dött ut, alla huvudsakligen till följd av människan. De allra flesta fågelarter som dött ut i modern tid har haft sin utbredning i avlägsna ögrupper. Två ögrupper har en särställning vad gäller antalet utdöda fågelarter: Maskarenerna öster om Madagaskar och Hawaiiöarna med över 30 arter var.

Inga människor förekom i Maskarenerna innan européerna anlände dit på 1600-talet. Fåglarna på öarna hade dessutom anpassat sig till en miljö utan marklevande rovdjur och många var flygoförmögna. Det gjorde dem mycket sårbara för jakt och invasiva djurarter som människan förde med sig. En av de mest kända utdöda fåglarna, den jättelika flygoförmögna duvan dronten, förekom på Mauritius i Maskarenerna.

I Hawaiiöarna hade många större fågelarter redan dukat under efter polynesiernas ankomst till öarna. Under modern tid accelererar utdöendet bland tättingar till följd av invasiva djurarter, habitatförstörelse och införda sjukdomar. En hel fågelfamilj, ooerna (Mohoidae), försvann, den enda familj att göra så sedan 1500-talet.

I samband med européernas ankomst till Nya Zeeland ökade även utdöendet där som inleddes med när maorierna kom dit. Sedan 1500 har Även på Nya Zeeland hade fågelfaunan anpassat sig till frånvaron av marklevande rovdjur. På ögrupper i Stilla havet dog även ett stort antal arter ut, framför allt i Marquesasöarna och Marianerna. På ön Guam i Marianerna inträffade en ekologisk katastrof när ormarten Boiga irregularis infördes till ön och utrotade flera fågelarter.

Vissa arter har dött ut efter en lång nedåtgående trend, medan andra arter har försvunnit mycket snabbt. Ett exempel är wakerallen (Gallirallus wakensis), som förekom på den lilla ön Wake Island i Mikronesien. Under andra världskriget upprätthöll amerikanska ubåtar en blockad mot den japanockuperade ön, vilket ledde till matbrist och därmed omfattande jakt av wakerall. Bombningar av ön kan också ha bidragit till artens utdöd. Eftersom den inte kunde flyga hade den svårt att undvika att falla offer för krigets omständigheter.

Ett annat exempel är kivismygen (Traversia lyalli) som historiskt förekom på både Nordön och Sydön i Nya Zeeland men som vid européernas ankomst var begränsad till den lilla ön Stephens Island. När en fyr skulle byggas på ön slank även en gravid katt med i transporten, varpå ett stort antal katter snart befolkade ön. Inom kort var lyallklippsmygen ett minne blott. Att arten dog ut till följd av en enda katts förehavanden, fyrvaktaren Lyalls katt Tibbles, är däremot en myt.

Här nedan listas de arter som kategoriseras av internationella naturvårdsunionen IUCN som utdöda eller möjligen utdöda. IUCN har valt att enbart bedöma arter som dog ut efter år 1500, arter som i huvudsak beskrevs vetenskapligt under deras livstid. De arter som dog ut på grund av människan före år 1500 är endast kända från subfossila lämningar funna i efterhand. Dessa listas i artikeln Fåglar utdöda i förhistorisk tid.

Listan inkluderar även ett fåtal arter som officiellt fortfarande betraktas som akut hotade men där inga sentida observationer gjorts och troligen är utdöda. IUCN är mycket försiktiga med att kategorisera en art som officiellt utdöd innan alla områden har undersökts, varför antalet utdöda arter troligen är fler än vad IUCN:s kategorisering visar.

Slutligen tas några arter med som inte beskrivits vetenskapligt under deras livstid men där det är möjligt att de kan ha levt ända in i modern tid, dock inte med säkerhet.

Änder, Anatidae

Fasanfåglar, Phasianidae

Doppingar, Podicipedidae

Duvor (Columbidae)

Nattskärror, Caprimulgidae

Kolibrier, Trochilidae

Gökar, Cuculidae

Rallar, Rallidae

Ibisar, Threskiornithidae

  • Solitäribis (Threskiornis solitarius) – Réunion, tidigt 1700-tal. Denna art troddes först vara en släkting till dronten, men både benlämningar och beskrivning passar bättre med en flygoförmögen ibis.

Hägrar, Ardeidae

Skarvar, Phalacrocoracidae

Strandskator, Haematopidae

Snäppor, Scolopacidae

Springhöns, Turnicidae

Alkor, Alcidae

Hökar, Accipitridae

Ugglor, Strigidae

Härfåglar, Upupidae

Hackspettar (Picidae)

Falkar (Falconidae)

Maoripapegojor, Strigopidae

Västpapegojor, Psittacidae

Östpapegojor, Psittaculidae

Klippsmygar (Acanthisittidae)

Tyranner (Tyrannidae)

Ugnfåglar (Furnariidae)

Taggnäbbar (Acanthizidae)

Honungsfåglar (Meliphagidae)

  • Komako (Anthornis melanocephala)

Gyllingar (Oriolidae)

Monarker (Monarchidae)

Vårtkråkor (Callaeidae)

Rörsångare (Acrocephalidae)

Gräsfåglar (Locustellidae)

Glasögonfåglar (Zosteropidae)

Ooer (Mohoidae)

Starar (Sturnidae)

Trastar (Turdidae)

Vävare (Ploceidae)

Finkar (Fringillidae)

Amerikanska sparvar (Passerellidae)

Trupialer (Icteridae)

  NODES
chat 5
INTERN 1