Wikipedia

Giardiasis

Giardiasis är en parasitsjukdom som orsakas av den encelliga organismen Giardia lamblia (även känd som Giardia intestinalis och Giardia duodenalis) och som man kan få genom att dricka smutsigt vatten. Giardia förekommer även i jord, livsmedel, och på andra ytor som har smittats med smutsigt vatten. Människor smittas genom att svälja parasiten eller genom att utsättas för mänsklig avföring, från en infekterad person, genom sexuell kontakt. Personer som reser till de länder där parasiten är vanligt förekommande löper en ökad risk, liksom personer som vistas i förskolemiljöer eller dricker orenat vatten.[1]

Giardiasis
Giardia lamblia SEM 8698 lores.jpg
Giardia'cell, SEM
Klassifikation och externa resurser
ICD-10A07.1
ICD-9007.1
DiseasesDB5213
Medlineplus000288
eMedicineemerg/215 
MeSHsvensk engelsk

Det vanligaste symptomet på giardiasis är diarré. Andra möjliga symptom inkluderar väderspänningar, oljig avföring, magkramp, orolig mage och illamående.[1] Symtomen börjar vanligtvis en till tre veckor efter exponering och kan, utan behandling, pågå i två till sex veckor eller längre.[2]

Giardiasis sprids oftast när cystor från Giardia lamblia i avföring förorenar mat eller vatten som senare förtärs oralt.[3] Sjukdomen kan också spridas mellan människor och genom andra djur.[3] Cystor kan överleva i upp till tre månader i kallt vatten.[3] Giardiasis diagnostiseras via avföringstester.[3]

Förebyggande åtgärder kan förbättras genom goda hygienrutiner.[3] Runt 10% är asymtomatiska och behöver ofta ingen behandling.[3] När symtom är närvarande ges behandling vanligtvis med antingen tinidazol eller metronidazol.[3] Infektion kan leda till laktosintolerans, så det rekommenderas att undvika laktos tillfälligt efter en infektion.[3] Resistens mot behandling kan förekomma hos vissa patienter.[3]

Giardiasis förekommer över hela världen.[4] Det är en av de vanligaste parasitsjukdomarna hos människor.[5] Infektionsfrekvensen är 2-7% i den utvecklade världen och 20-30% i utvecklingsländerna.[3][6] År 2013 fanns det cirka 280 miljoner människor världen över med symtomatiska fall av giardiasis.[5] Världshälsoorganisationen klassificerar giardiasis som en försummad sjukdom.[3]

Tecken och symtom

redigera

Symtomen kan varierar från inga till allvarlig diarré med dåligt upptag av näringsämnen.[7] Orsaken till denna stora variation i symtomens svårighetsgrad är inte helt känd, men tarmfloran hos den infekterade värden kan spela en roll.[8][9] Diarré är mindre vanligt hos personer från utvecklingsländer.[8]

Symtomen utvecklas vanligtvis 9–15 dagar efter exponering,[10] men kan uppträda så tidigt som en dag efter smitta.[4] Det vanligaste och mest framträdande symtomet är kronisk diarré, som kan pågå i veckor eller månader om den inte behandlas.[11][12] Diarrén är ofta fet och illaluktande, med en tendens att flyta.[2][11] Denna karaktäristiska diarré åtföljs ofta av andra symtom som gaser, magsmärtor och illamående eller kräkningar.[2][11] Vissa människor upplever också symtom utanför mag-tarmkanalen, såsom klåda, nässelfeber och svullnad i ögon och leder, även om dessa är mindre vanliga.[2] Feber uppträder endast hos cirka 15 % av de smittade.[13]

Långvarig sjukdom kännetecknas ofta av diarré och malabsorption av näringsämnen i tarmen.[11] Denna malabsorption orsakar feta avföringar, betydande viktminskning och trötthet.[11] Dessutom har personer med giardiasis ofta svårigheter att absorbera laktos, vitamin A, folsyra och vitamin B12.[2][12] Hos barn kan långvarig giardiasis orsaka utebliven tillväxt och försämra mental utveckling.[11][12] Symtomatiska infektioner är välkända för att orsaka laktosintolerans,[14] vilket oftast är tillfälligt, men kan bli permanent.[15][16]

Orsak

redigera
 
Ritad beskrivning av en trofozoit (vänster) och en cyst (höger).

Giardiasis orsakas av protozoen Giardia duodenalis.[17] Infektionen förekommer hos många djur, inklusive bävrar, andra gnagare, kor och får.[17] Djur tros spela en roll i att upprätthålla infektioner i en miljö.[17]

G. duodenalis har underklassificerats i åtta genetiska grupper (betecknade A–H).[18] Genotypning av G. duodenalis isolerad från olika värdar har visat att grupperna A och B infekterar det största antalet värddjur och verkar vara de främsta och möjligen enda G. duodenalis-grupperna som infekterar människor.[18][19]

Riskfaktorer

Enligt United States Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är följande grupper mest utsatta för infektion:[20]

  • Personer i barnomsorgs-miljöer
  • Personer som är i nära kontakt med någon som har sjukdomen
  • Resenärer till områden med dålig sanitet
  • Personer som har kontakt med avföring under sexuell aktivitet
  • Vandrare eller campare som dricker obehandlat vatten från källor, sjöar eller floder
  • Simmande personer som sväljer vatten från simbassänger, bubbelpooler, fontäner eller obehandlat rekreationsvatten från källor, sjöar eller floder
  • Personer som får sitt hushållsvatten från en grund brunn
  • Personer med försvagat immunsystem
  • Personer som har kontakt med infekterade djur eller djurmiljöer förorenade med avföring

Faktorer som ökar risken för infektion för personer från utvecklade länder inkluderar blöjbyten, att äta rå mat, äga en hund och resa i utvecklingsländer.[3] Dock smittas 75 % av fallen i Storbritannien inom landet, inte genom resor till andra länder.[3] I USA uppträder giardiasis oftare på sommaren, vilket tros bero på att mer tid spenderas på utomhusaktiviteter och resor i vildmarken.[17]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] ”Giardia Infections: MedlinePlus” (på engelska). https://medlineplus.gov/giardiainfections.html. Läst 27 augusti 2017. 
  2. ^ [a b c d e] ””Symptoms of Giardia Infection”. Giardia.”. CDC. 20 december 2023. https://www.cdc.gov/giardia/signs-symptoms/?CDC_AAref_Val=https://www.cdc.gov/parasites/giardia/illness.html. Läst 12 oktober 2024.. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Minetti, Corrado; Chalmers, Rachel M; Beeching, Nick J; Probert, Chris; Lamden, Kenneth (2016-10-27). ”Giardiasis” (på engelska). BMJ: sid. i5369. doi:10.1136/bmj.i5369. ISSN 1756-1833. https://www.bmj.com/lookup/doi/10.1136/bmj.i5369. Läst 12 oktober 2024. 
  4. ^ [a b] ””CDC - DPDx - Giardiasis” (på amerikansk engelska). www.cdc.gov.”. www.cdc.gov. 5 juni 2024. https://www.cdc.gov/dpdx/giardiasis/. Läst 12 oktober 2024.. 
  5. ^ [a b] Esch, Kevin J.; Petersen, Christine A. (2013-01). ”Transmission and Epidemiology of Zoonotic Protozoal Diseases of Companion Animals” (på engelska). Clinical Microbiology Reviews 26 (1): sid. 58–85. doi:10.1128/CMR.00067-12. ISSN 0893-8512. PMID 23297259. PMC: PMC3553666. https://journals.asm.org/doi/10.1128/CMR.00067-12. Läst 12 oktober 2024. 
  6. ^ Hajare, Sunil Tulshiram; Chekol, Yeinewub; Chauhan, Nitin Mahendra (2022-03-15). Masoud Foroutan. red. ”Assessment of prevalence of Giardia lamblia infection and its associated factors among government elementary school children from Sidama zone, SNNPR, Ethiopia” (på engelska). PLOS ONE 17 (3): sid. e0264812. doi:10.1371/journal.pone.0264812. ISSN 1932-6203. PMID 35290402. PMC: PMC8923448. https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0264812. Läst 12 oktober 2024. 
  7. ^ ””CDC - DPDx - Giardiasis” (på amerikansk engelska). www.cdc.gov.”. www.cdc.gov. 5 juni 2024. https://www.cdc.gov/dpdx/giardiasis/. Läst 12 oktober 2024.. 
  8. ^ [a b] Cotton, James A.; Beatty, Jennifer K.; Buret, Andre G. (2011-08-01). ”Host parasite interactions and pathophysiology in Giardia infections”. International Journal for Parasitology 41 (9): sid. 925–933. doi:10.1016/j.ijpara.2011.05.002. ISSN 0020-7519. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0020751911001445. Läst 15 oktober 2024. 
  9. ^ Einarsson, Elin; Ma’ayeh, Showgy; Svärd, Staffan G (2016-12-01). ”An up-date on Giardia and giardiasis”. Current Opinion in Microbiology 34: sid. 47–52. doi:10.1016/j.mib.2016.07.019. ISSN 1369-5274. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S1369527416301151. Läst 15 oktober 2024. 
  10. ^ Barry, Meagan A.; Weatherhead, Jill E.; Hotez, Peter J.; Woc-Colburn, Laila (2013-04-01). ”Childhood Parasitic Infections Endemic to the United States”. Pediatric Clinics of North America 60 (2): sid. 471–485. doi:10.1016/j.pcl.2012.12.011. ISSN 0031-3955. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0031395512002131. Läst 15 oktober 2024. 
  11. ^ [a b c d e f] Despommier DD, Griffin DO, Gwadz RW, Hotez PJ, Knirsch CA. (24 April 2017). "III. Eukaryotic Parasites" (Parasitic Diseases (6 ed.). NY: Parasites Without Borders.). sid. ss. 11–17. https://web.archive.org/web/20200307144527/http://www.parasiteswithoutborders.com/parasitic-diseases-6th-edition. Läst 15 oktober 2024 
  12. ^ [a b c] Robertson, Lucy J.; Hanevik, Kurt; Escobedo, Angel A.; Mørch, Kristine; Langeland, Nina (2010-02). ”Giardiasis – why do the symptoms sometimes never stop?” (på engelska). Trends in Parasitology 26 (2): sid. 75–82. doi:10.1016/j.pt.2009.11.010. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S147149220900261X. Läst 15 oktober 2024. 
  13. ^ Guerrant, Richard L.; Walker, David H.; Weller, Peter F. (2011). Tropical infectious diseases : principles, pathogens and practice (3rd ed.). sid. ss. 623. https://www.sciencedirect.com/book/9780702039355/tropical-infectious-diseases. Läst 15 oktober 2024 
  14. ^ Mantovani, M. Pettoello; Guandalini, S.; Ecuba, P.; Corvino, C.; di Martino, L. (1989-10). ”Lactose Malabsorption in Children with Symptomatic Giardia lamblia Infection: Feasibility of Yogurt Supplementation” (på engelska). Journal of Pediatric Gastroenterology and Nutrition 9 (3): sid. 295–300. doi:10.1097/00005176-198910000-00006. ISSN 0277-2116. http://journals.lww.com/00005176-198910000-00006. Läst 15 oktober 2024. 
  15. ^ Wolfe, M. S. (1975-09-29). ”Giardiasis”. JAMA: The Journal of the American Medical Association 233 (13): sid. 1362–1365. doi:10.1001/jama.233.13.1362. http://jama.ama-assn.org/cgi/doi/10.1001/jama.233.13.1362. Läst 15 oktober 2024. 
  16. ^ Vega-Franco, Leopoldo; Meza, Carlos; Romero, Jose Luis; Alanis, Soledad E.; Meijerink, Jeanette (1987-05). ”Breath Hydrogen Test in Children with Giardiasis:” (på engelska). Journal of Pediatric Gastroenterology and Nutrition 6 (3): sid. 365–368. doi:10.1097/00005176-198705000-00010. ISSN 0277-2116. http://journals.lww.com/00005176-198705000-00010. Läst 15 oktober 2024. 
  17. ^ [a b c d] Auerbach, Paul S. (2012). Wilderness medicine (6th ed.). Philadelphia, PA: Elsevier/Mosby. sid. ss. Kapitel 68. ISBN ISBN 9781437716788. Läst 15 oktober 2024 
  18. ^ [a b] Heyworth, Martin F. (2016). ”Giardia duodenalis genetic assemblages and hosts”. Parasite 23: sid. 13. doi:10.1051/parasite/2016013. ISSN 1776-1042. PMID 26984116. PMC: PMC4794627. http://www.parasite-journal.org/10.1051/parasite/2016013. Läst 15 oktober 2024. 
  19. ^ Lalle, Marco; Hanevik, Kurt (2018-10). ”Treatment-refractory giardiasis: challenges and solutions”. Infection and Drug Resistance Volume 11: sid. 1921–1933. doi:10.2147/idr.s141468. ISSN 1178-6973. PMID 30498364. PMC: PMC6207226. https://www.dovepress.com/treatment-refractory-giardiasis-challenges-and-solutions-peer-reviewed-fulltext-article-IDR. Läst 15 oktober 2024. 
  20. ^ CDC (15 maj 2024). ”Giardia Infection: Causes and How It Spreads” (på amerikansk engelska). Giardia. https://www.cdc.gov/giardia/causes/?CDC_AAref_Val=https://www.cdc.gov/parasites/giardia/infection-sources.html. Läst 15 oktober 2024. 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Giardiasis&oldid=56068379”
  NODES
Association 1
INTERN 1