Jaroslav Heyrovský
Jaroslav Heyrovský, född 20 december 1890 i Prag, död där 27 mars 1967, var en tjeckisk kemist. Han mottog 1959 Nobelpriset i kemi för sin upptäckt av polarografin, en elektrokemisk metod, som fått betydande användning inom kemisk analys.
Jaroslav Heyrovský  | |
 | |
| Född | Jaroslav Viktor Leopold Heyrovský 20 december 1890[1][2][3] Prag[4][5][6] |
|---|---|
| Död | 27 mars 1967[7][1][2] (76 år) Prag[4][8] |
| Begravd | Vyšehrad-kyrkogården[9][10] |
| Medborgare i | Tjeckoslovakien |
| Utbildad vid | University College London Akademické gymnázium Štěpánská Karlsuniversitetet Sorbonne filosofiska fakulteten vid Karlsuniversitetet[6]  |
| Sysselsättning | Kemist[8], lärare[8], uppfinnare, fysiker, forskare[11] |
| Arbetsgivare | Karlsuniversitetet |
| Barn | Jitka Černá-Heyrovská (f. 1929) Michael Heyrovský (f. 1932) |
| Föräldrar | Leopold Heyrovský |
| Utmärkelser | |
| Statliga Klement Gottwald-priset (1951) Nobelpriset i kemi (1959)[12][13] Doctor honoris causa from the University of Aix-Marseille (1959)[14] Hedersdoktor vid Sorbonne (1960)[15] Utländsk ledamot av Royal Society (1965)[16] Republikens orden, Tjeckoslovakien Hedersdoktor vid Wiens universitet[17] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraJaroslav Heyrovský föddes i Prag den 20 december 1890. År 1909 började han studera kemi, fysik och matematik vid Karlsuniversitetet i Prag, och mellan 1910 och 1914 fortsatte han sina studier vid University College London. Under första världskriget arbetade Heyrovský som apotekare och radiolog vid ett militärsjukhus.
Efter kriget började Heyrovský som assistent åt professor B. Brauner vid Karlsuniversitetets institut för analytisk kemi i Prag. 1922 befordrades han till docent, och 1926 blev han universitetets första professor i fysikalisk kemi.
Heyrovský uppfann polarografin år 1922 och ägnade resten av sin vetenskapligt aktiva tid åt att vidareutveckla denna metod. 1950 utsågs Heyrovský till chef för det då nybildade Polarografiska institutet, som sedermera kom att införlivas i Tjeckoslovakiska vetenskapsakademin 1952. Heyrovský ledde institutet till 1963, då han gick i pension.
1926 gifte sig Heyrovský med Marie Koranová. De fick två barn tillsammans, Jitka, född 1929, och Michael, född 1932. Jaroslav Heyrovský avled 1967 efter att ha haft hälsoproblem under flera år. Han är begraven på Vyšehrad-kyrkogården i Prag.
Hedersbetygelser och utmärkelser
redigeraFör sin forskning kom Heyrovský att hedras av många universitet och vetenskapsakademier världen över. Han valdes till Fellow vid University College London 1927, och utsågs till hedersdoktor vid Technische Universität Dresden 1955, Universitetet i Warszawa 1956, Université d'Aix-Marseille 1959 och Paris universitet 1960. Heyrovský förärades hedersmedlemskap i American Academy of Arts and Sciences 1933; Ungerska vetenskapsakademien 1955; Indiska vetenskapsakademien 1955; Polska vetenskapsakademien 1962; valdes till korresponderande medlem av Akademie der Wissenschaften der DDR 1955; medlem av Deutsche Akademie der Naturforscher Leopoldina 1956; utländsk medlem av Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab 1962; vicepresident för Internationella unionen för ren och tillämpad fysik mellan 1951 och 1957; president och förste hedersmedlem i Polarografiska sällskapet i London; hedersmedlem av Japans polarografiska sällskap; hedersmedlem av de kemiska sällskapen i Tjeckoslovakien, Österrike, Polen, England och Indien. 1965 valdes Heyrovský till utländsk ledamot (foreign member - ForMemRS) av brittiska Royal Society. 1959 mottog han Nobelpriset i kemi av Kungliga Vetenskapsakademien.
Hemma i Tjeckoslovakien tilldelades Heyrovský Statspriset av första klass 1951, och Tjeckoslovakiska republikens orden 1955.
Heyrovský föreläste om polarografi i USA 1933, Sovjetunionen 1934, England 1946, Sverige 1947, Folkrepubliken Kina 1958, och Förenade arabrepubliken (Egypten) 1960 och 1961.
Kratern Heyrovsky på månen och asteroid 3069 Heyrovský är uppkallad till hans ära.[18]
Källor
redigera- Bra Böckers lexikon, 1975
Noter
redigera- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jaroslav-Heyrovskytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6bm49c9, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 14192305, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гейровский Ярослав”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jk01041015, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Studenti pražských univerzit 1882–1945, Studenti pražských univerzit-ID: 1630968867384892.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гейровский Ярослав”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] abART, abART person-ID: 20840, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ BillionGraves, BillionGraves grav ID: 25933547.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online, läst: 30 juni 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jk01041015, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ The Nobel Prize in Chemistry 1959, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, Internet Archive .[källa från Wikidata]
- ^ Jérôme Fenoglio (red.), UN CERTIFICAT DE SCOLARITÉ POURRAIT REMPLACER LE BACCALAURÉAT déclare le recteur Sarrailh, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 5 november 1960, s. 16, läs online .[källa från Wikidata]
- ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 168, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, geschichte.univie.ac.at .[källa från Wikidata]
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3069) Heyrovský. Springer Berlin Heidelberg. sid. 253. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3070. Läst 20 december 2021