Kanoskolan
Kanō var en japansk konstnärsfamilj och skola, som behärskade Japans officiella måleri från mitten av 1500-talet till mitten av 1800-talet.
Dess stamfader var Kanō Masanobu (1434–1530), elev till Shūbun och förnyare av den kinesiska Song-stilen i Japan. Först den andre mästaren, Kanō Motonobu (1476–1559) , utbildade Kanō-akademiens speciella blandstil. Det kinesiska draget förenar sig med drag från den inhemska Tosaskolan; de följande mästarna, Eitoku, Sanraku, Tanyu, fullborda stilen i mäktiga, dekorativa utsmyckningar. Kanō-akademien präglades av sträng ordning och urartade med tiden till stelnad konstnärsbyråkrati. I Edo, där akad. hade sitt säte, kunde blott den småborgerliga Ukiyo-e-skolan samtidigt leva, egentligen en sidolinje till Kanō-skolan. Hokusai var en separerad Kanō-elev, och Matabei, Ukiyo-ye-skolans fader, var också ursprungligen medlem av Kanō. Sedan shogunatet 1868 störtats, behandlades Kanō-familjen som konstnärlig representant för den hatade polisstaten särskilt hårt, och som skolbildning upphörde den att gälla, även om ett par av övergångstidens betydelsefullaste konstnärer tillhörde familjen.
Källa
redigera- ^ Analysed at Watson, 44; following Chinese convention, the smaller female tiger has spots.
- Carlquist, Gunnar, red (1955). Svensk uppslagsbok.. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Kanoskolan.