Karl-Eduard von Schnitzler
Karl-Eduard von Schnitzler, född 28 april 1918 i Berlin-Dahlem, död 20 september 2001 i Zeuthen, var en östtysk journalist, programledare och kommunistisk propagandapersonlighet. Han ledde det östtyska tv-programmet Der schwarze Kanal (Den svarta kanalen) från den 21 mars 1960 till den 30 oktober 1989.[8][9]
| Karl-Eduard von Schnitzler | |
 Karl-Eduard von Schnitzler år 1956 | |
| Född | 28 april 1918[1][2][3] Berlin |
|---|---|
| Död | 20 september 2001[1][2][3] (83 år) Zeuthen[4] |
| Begravd | Eichwalde[5] |
| Medborgare i | Östtyskland och Tyskland |
| Sysselsättning | Journalist, manusförfattare[6], TV-programledare, politiker[7] |
| Politiskt parti | |
| Tysklands socialistiska enhetsparti Tyska kommunistpartiet Partei des Demokratischen Sozialismus | |
| Maka | Christine Laszar Inge Keller (g. 1952–1956) Márta Rafael (g. 1960–2001) |
| Barn | Barbara Schnitzler (f. 1953) |
| Föräldrar | Julius Eduard von Schnitzler |
| Utmärkelser | |
| Karl-Marx-Orden Arbetets baner Fäderneslandets förtjänstorden i guld DDRs nationalpris | |
| Redigera Wikidata | |
Uppväxt
redigeraKarl-Eduard von Schnitzler växte upp i en preussisk adelsfamilj i Berlin. Han studerade medicin och ekonomi vid Kölns universitet. 1932 gick han med i en lokal, socialistisk ungdomsorganisation. Schnitzler hade flera släktingar som stod Adolf Hitler nära. Själv reagerade han dock mot nazismen och de ekonomiska orättvisorna i dåtidens Tyskland.
Andra världskriget
redigeraNär andra världskriget bröt ut 1939 tjänstgjorde Schnitzler i Wehrmacht som soldat. 1944 togs han till fånga av brittiska trupper i samband med slaget vid Normandie. Efter det började han arbeta för den tyskspråkiga avdelningen på BBC. Där medverkade han bland annat i programmet "Tyska krigsfångar talar till hemlandet". 1947 avskedades Schnitzler, anklagad för att ha spridit kommunistisk propaganda.
Karriär i DDR
redigeraSchnitzler återvände efter anklagelserna till den sovjetockuperade zonen i Tyskland och gick med i Tysklands socialistiska enhetsparti 1948. Han träffade DDR:s blivande ledare Walter Ulbricht och förklarade för honom att han ville göra sig av med den adliga överklassmarkören "von" i namnet. Ulbricht svarade då: "Är du galen? Folk måste få veta att alla olika sorters människor ansluter sig till oss!"
Der schwarze Kanal
redigeraUnder 1950-talet arbetade Schnitzler med olika TV- och radioprogram i Östtyskland. 1960 fick han det egna programmet Der schwarze Kanal (Den svarta kanalen). I det 20 minuter långa programmet visade Schnitzler utvalda klipp från västtysk tv. Sedan kommenterade han inslagen med en aggressiv och hånfull ton. Syftet var att förklara för östtyska (och i viss mån västtyska) tittare allt som var "farligt" och "ondskefullt" med den västerländska liberala demokratin och marknadsekonomin. Han jämförde ofta systemet i väst med fascism. Samtidigt hyllade Schnitzler den östtyska staten, försvarade Berlinmuren och kallade den för en "antifascistisk skyddsvall", helt i enlighet med den officiella retoriken i DDR. Han hade flera smeknamn, exempelvis "Karl-Eduard von Schni" och "Karl-Eduard Vonsch" - för mer än så hann många inte höra när han presenterades; då bytte man istället raskt (men inofficiellt) kanal.
Schnitzler blev medlem i centralkommittén för det tysk-sovjetiska vänskapsförbundet 1978. Samma år blev han också utsedd till professor vid Universitetet för film och television i Potsdam-Babelsberg.
Efter murens fall
redigeraNär den östtyska staten höll på att upplösas 1989 skanderade demonstranter slagordet "Be om förlåtelse, Schnitzler!". För många var Schnitzler själva symbolen för den hårdföra, östtyska propagandan.
I reportageboken Stasiland som gavs ut 2002 söker den australiensiska författarinnan Anna Funder upp Schnitzler och intervjuar honom i hans hem. Schnitzler hävdar då att han inte ångrar någonting av sitt mångåriga arbete i DDR. I stället kallar han tv-apparaten för en "äcklig skitburk" och spyr galla över bland annat dokusåpan Big Brother. Han kallar också Berlinmuren för "den mest tjänliga konstruktionen i Europas historia" och försvarar beskjutningen av de östtyskar som illegalt försökte fly till väst. Han kallar också Stasi-chefen Erich Mielke, för "ett levande exempel på den mest mänsklige av alla människor".
Schnitzler avled i lunginflammation i Berlinförorten Zeuthen den 20 september 2001.
Litteratur
redigera- Tilo Prase, Judith Kretzschmar: Propagandist und Heimatfilmer. Die Dokumentarfilme des Karl-Eduard von Schnitzler. Universitätsverlag Leipzig, Leipzig 2003, ISBN 3-937209-28-X (Schriftenreihe: MAZ 10 - Materialien, Analysen, Zusammenhänge / DFG-Forschergruppe "Programmgeschichte des DDR-Fernsehens - Komparativ" [1]).
Källor
redigera- ^ [a b] filmportal.de, Filmportal-ID: ffe11812c6fb4349848131c2bbc5484e, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: schnitzler-karl-eduard-von, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000007515, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.hdg.de .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, knerger.de .[källa från Wikidata]
- ^ IMDb-ID: nm1101325, läst: 14 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: vse20241225559, läst: 18 november 2024.[källa från Wikidata]
- ^ ”Der schwarze Kanal startet im DDR-Fernsehen” (på tyska). Bayerische Rundfunk. 21 mars 1960. https://www.br.de/radio/bayern2/sendungen/kalenderblatt/2103-schwarzer-kanal-schnitzler100.html. Läst 5 september 2021.
- ^ ”Der schwarze Kanal zum letzten Mal im DDR-Fernsehen” (på tyska). Bayerische Rundfunk. 30 oktober 1989. https://www.br.de/radio/bayern2/sendungen/kalenderblatt/der-schwarze-kanal-zum-letzten-mal-im-ddr-fernsehen-100.html. Läst 5 september 2021.