Messier 38

Messier 38
	Öppna stjärnhopen Messier 38.
Observationsdata
Stjärnbild	Kusken
Rektascension	05t 28m 43s
Deklination	+35° 51′ 18″
Klass	II
Avstånd	3 480 (1 066 pc) ljusår lj
Skenbar storlek	21 bågminuter'
Skenbar magnitud	7,4
Fysiska egenskaper
Radie	13 ljusår (4 pc)
Antal stjärnor	ca 100
Uppskattad ålder	250 miljoner år
Upptäckt
Upptäcktsår	före 1654
Upptäckare	Giovanni Battista Hodierna
Andra beteckningar
	M38, NGC 1912, C 0525+358, OCl 433.0, [KPR2004b] 71, [KPS2012] MWSC 0557 Mel 36, Cr 67, Lund 181
Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar

Messier 38 (M38) eller katalogiserad som NGC 1912), även kallad Starfish Cluster,^[5] av J. Carter (2015), är en korsformad öppen stjärnhop som ligger ungefär 10 grader sydost om NGC 1664, och består av ungefär 100 stjärnor med magnitud 10 eller svagare. Den är den ljussvagaste av de tre Messier-objekten i stjärnbilden Kuskens centrum. Stjärnhopen upptäcktes före 1654 av den italienske astronomen Giovanni Battista Hodierna, som även upptäckte de öppna hoparna Messier 36 och Messier 37.^[6] Den öppna stjärnhopen NGC 1907 ligger i närheten på himlen, men de två upplever troligen bara en tillfällig passering, efter att ha sitt ursprung i olika delar av galaxen.^[1]

Egenskaper

Stjärnhopens ljusaste stjärnor bildar ett mönster som liknar den grekiska bokstaven Pi eller, enligt Webb, ett "snett kors". Walter Scott Houston beskrev dess utseende som:^[7]

" Fotografier visar vanligtvis en avvikelse från cirkularitet, en egenskap som är ganska uppenbar för visuella observatörer. Äldre rapporter nämner nästan alltid en korsform, som verkar mer uttalad med små instrument. En vy med ett 24-tums teleskop en fin Arizonanatt visade hopen som oregelbunden, när hopen av stjärnor gjorde fruktlösa ansträngningar för att hitta en geometrisk figur."

På dess avstånd av 3 500 ljusår motsvarar dess vinkeldiameter på ca 20 bågminuter eller ca 13 ljusår, liknande den hos dess mer avlägsna granne Messier 37. Den har ålder av ca 290 miljoner år.^[2] I mängden av omkring 100 ingående stjärnor,^[3] har hopen en gul jättestjärna med den skenbara magnituden +7,9 och spektraltyp G0 som dess ljusaste medlem. Detta motsvarar en absolut magnitud på -1,5, eller en ljusstyrka av 900 solar. Som jämförelse ser solen ut som en svag stjärna av magnitud +15,3 sedd från M38.

Komponenter

Map

Namn	Rektascension	Deklination	Spektraltyp
HD 35519	05^h 26^m 54.32^s	+35° 27' 26.2	K2
NGC 1912 HOAG 2			B5II-III
NGC 1912 HOAG 3
NGC 1912 HOAG 4	05^h 28^m 35.39^s	+35° 52' 51.2'	A0V
NGC 1912 HOAG 5	05^h 28^m 50.73^s	+35° 46' 47.2	A0Vn
NGC 1912 HOAG 6	05^h 28^m 10.46^s	+35° 55' 26.0	A0:V
NGC 1912 HOAG 7	05^h 28^m 34.25^s	+35° 53' 29.7	A2V
NGC 1912 HOAG 11
NGC 1912 HOAG 19			K2IIIb
NGC 1912 HOAG 104			G5III
NGC 1912 SS G2
NGC 1912 HOAG 128			K0III
NGC 1912 SS G4			A5:V
NGC 1912 HOAG 153			K0V
NGC 1912 SS G3			A3V
NGC 1912 HOAG 160			K1IV
NGC 1912 HOAG 161			G5V
NGC 1912 HOAG 171			G7IV
NGC 1912 HOAG 172

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 38, 3 april 2021.

Noter

^ [a b c] de Oliveira, M. R.; Fausti, A.; Bica, E.; Dottori, H. (July 2002), ”NGC 1912 and NGC 1907: A close encounter between open clusters?”, Astronomy and Astrophysics 390: 103–108, doi:10.1051/0004-6361:20020679, Bibcode: 2002A&A...390..103D
^ [a b c] ”WEBDA page for open cluster NGC 1912”. Department of Theoretical Physics and Astrophysics of the Masaryk University. http://www.univie.ac.at/webda/cgi-bin/ocl_page.cgi?cluster=ngc+1912. Läst 18 februari 2018.
^ [a b] ”WEBDA page Lynga catalogue data”. Department of Theoretical Physics and Astrophysics of the Masaryk University. http://www.univie.ac.at/webda/cgi-bin/frame_list.cgi?ngc1912. Läst 18 februari 2018.
^ Messier 38 (u-strasbg.fr). Hämtad 3 april 2021.
^ Carter, J. (2015). March: The Plane Truth. In A Stargazing Program for Beginners (pp. 57-85). Springer, Cham.
^ Majaess, D. J.; Turner, D.; Lane, D. (2007). ”In Search of Possible Associations between Planetary Nebulae and Open Clusters”. Publications of the Astronomical Society of the Pacific 119 (862): sid. 1349–1360. doi:10.1086/524414. Bibcode: 2007PASP..119.1349M.
^ Houston, Walter Scott (2005). Deep-Sky Wonders. Sky Publishing Corporation. ISBN 978-1-931559-23-2

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Messier 38.
Bilder & media
Messier 38, SEDS Messier pages

NGC 1910 • NGC 1911 • NGC 1912 • NGC 1913 • NGC 1914

[deOliveira2002-1] [a b c] de Oliveira, M. R.; Fausti, A.; Bica, E.; Dottori, H. (July 2002), ”NGC 1912 and NGC 1907: A close encounter between open clusters?”, Astronomy and Astrophysics 390: 103–108, doi:10.1051/0004-6361:20020679, Bibcode: 2002A&A...390..103D

[webda2018-2] [a b c] ”WEBDA page for open cluster NGC 1912”. Department of Theoretical Physics and Astrophysics of the Masaryk University. http://www.univie.ac.at/webda/cgi-bin/ocl_page.cgi?cluster=ngc+1912. Läst 18 februari 2018.

[webda2018a-3] [a b] ”WEBDA page Lynga catalogue data”. Department of Theoretical Physics and Astrophysics of the Masaryk University. http://www.univie.ac.at/webda/cgi-bin/frame_list.cgi?ngc1912. Läst 18 februari 2018.

[SIMBAD-4] Messier 38 (u-strasbg.fr). Hämtad 3 april 2021.

[carter2015-5] Carter, J. (2015). March: The Plane Truth. In A Stargazing Program for Beginners (pp. 57-85). Springer, Cham.

[Majaess2007-6] Majaess, D. J.; Turner, D.; Lane, D. (2007). ”In Search of Possible Associations between Planetary Nebulae and Open Clusters”. Publications of the Astronomical Society of the Pacific 119 (862): sid. 1349–1360. doi:10.1086/524414. Bibcode: 2007PASP..119.1349M.

[WSH2005-7] Houston, Walter Scott (2005). Deep-Sky Wonders. Sky Publishing Corporation. ISBN 978-1-931559-23-2

[5]

[6]

[1]

[2]

[3]

[4]

[7]