Mugimakiflugsnappare

asiatisk fågelart i familjen flugsnappare

Mugimakiflugsnappare[2] (Ficedula mugimaki) är en östasiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[3]

Mugimakiflugsnappare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteFicedula
ArtMugimakiflugsnappare
F. mugimaki
Vetenskapligt namn
§ Ficedula mugimaki
Auktor(Temminck, 1835)

Utseende

redigera

Mugimakiflugsnapparen är en medelstor flugsnappare, 13-13,5 centimeter lång. Den adulta hanen har svartaktig ovansida med ett kort vitt ögonbrynsstreck bakom ögat, en vit vingfläck, vita kanter på tertialerna samt vitt vid basen av de yttre stjärtpennorna. Bröst och strupe är orangeröda meda buk och undre stjärtteckare är vita.

Honan är gråbrun ovan med ett blekt orangebrunt bröst. Till skillnad från hanen saknar honan det vita inslaget i stjärten och har en eller två bleka vingband istället för den vita vingfläcken. Vidare saknas ögonbrynsstrecket eller är mycket svagt. Den unga hanen liknar honan men bröstet är starkare orange, den har vitt i stjärten samt ett tydligare ögonbrynsstreck.

Bland lätena hörs "beeriri", likt narcissflugsnappare men mjukare, men även mjuka "tyu", skallrande "turrt" och låga "chuck". Sången består av högljudda drillar.[4]

Utbredning

redigera

Fågelns häckningsområde är sydöstra Sibirien, Sakhalin och nordöstra Kina. På vintern flyttar den till Sydostasien och Indonesien.[3] Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa med två fynd som tros härröra från individer som tagit sig från Asien på naturlig väg: Neftekamsk i europeiska delen av Ryssland i augusti 2007 samt i italienska Bagolino 6 oktober 2011.[5] I oktober 2017 sågs även en ung hona på Værøy i norska Nordland.

Levnadssätt

redigera

Mugimakiflugsnapparen trivs i skog och skogslandskap, framför allt vid lite högre höjd. Den ses även i parker och trädgårdar under flyttningen. Ofta uppträder den ensam eller i små grupper när den jagar insekter bland trädtopparna.

Status och hot

redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Mugimaki är fågelns namn på japanska, där mugi betyder "vete" eller "korn" och maki "att så". I Japan ses mugimakiflugsnapparen huvudsakligen på hösten när bönder sår vete och korn.[6]

Referenser

redigera
Artikeln är delvis översatt från engelska wikipedias artikel Mugimaki flycatcher, läst 2018-04-30, som listar följande källor:
  • Kennedy, Robert S.; Gonzales, Pedro C.; Dickinson, Edward C.; Miranda, Hector C. & Fisher, Timothy H. (2000) A Guide to the Birds of the Philippines, Oxford University Press, Oxford.
  • MacKinnon, John Ramsay, Phillipps, Karen & He, Fen-qi (2000): A Field Guide to the Birds of China. Oxford University Press. ISBN 0-19-854940-7
  • Robson, Craig (2002): A guide to the birds of Southeast Asia: Thailand, Peninsular Malaysia, Singapore, Myanmar, Laos, Vietnam, Cambodia. New Holland, London. ISBN 1-85368-313-2
  1. ^ [a b c] Birdlife International 2024 Ficedula mugimaki . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av mugimakiflugsnappare i Västpalearktis
  6. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

redigera
  NODES
INTERN 3
Note 2