Pithecheir parvus
Pithecheir parvus[2] är en däggdjursart som beskrevs av Cecil Boden Kloss 1916. Pithecheir parvus ingår i släktet apfotade råttor och familjen råttdjur.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
| Pithecheir parvus Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Släkte | Apfotade råttor Pithecheir |
| Art | Pithecheir parvus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pithecheir parvus | |
| Auktor | Kloss, 1916 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende
redigeraArten når en kroppslängd av 150 till 180 mm, en svanslängd av 170 till 215 mm och en vikt mellan 80 och 135 g. Den mjuka pälsen på ovansidan bildas av långa hår som är ljusgrå nära roten och annars rödbrun. På undersidan förekommer krämvit päls. De korta öronen är genomskinliga. Pithecheir parvus kan använda den nakna svansen som gripverktyg.[5] Endast nära kroppen är 18 mm av svansen täckt med rödbrun päls. Den nakna delen har en gråbrun färg. Typisk är fötter som liknar apornas fötter. Tårna har klor och en lång trampdyna på undersidan. Dessutom är fötterna breda och stortån är mer rörlig än andra tår. Honans fyra spenar är ordnade i par och ligger vid ljumsken. Pithecheir parvus har en diploid kromosomuppsättning med 50 kromosomer (2n=50).[6]
Utbredning och ekologi
redigeraDenna gnagare förekommer på södra Malackahalvön. Individer hittades i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1200 meter över havet. De lever i olika slags tropiska skogar.[1]
Individerna är nattaktiva och klättrar främst i träd och i annan växtlighet.[5] Systerarten Pithecheir melanurus har växtdelar och syrsor som föda. Hos denna art föds en unge per kull.[6]
Hot
redigeraSkogsbruk och skogarnas omvandling till jordbruksmark påverkar beståndet. Allmänt har arten en viss anpassningsförmåga. Hela populationens storlek är okänd. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]
Källor
redigera- ^ [a b c] Gerrie, R. & Kennerley, R. 2016 Pithecheir parvus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 november 2024.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Pithecheir parvus
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (20 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pithecheir+parvus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Francis & Barrett, red (2008). ”Pithecheir parvus” (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 368. ISBN 978-1-84537-735-9
- ^ [a b] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Pithecheir parvus & Pithecheir melanurus”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 736. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar
redigera
Wikispecies har information om Pithecheir parvus.