Pontisk grekiska
Pontisk grekiska är en grekisk dialekt som ursprungligen talades i Pontos-området på Svarta havets sydkust, och sedan Lausannefördragets (1923) befolkningsutbyte mestadels i Grekland. Dess talare kallas pontier.
Pontisk grekiska | |
Pontiska | |
ποντιακά | |
Region | Ursprungligen Pontos vid Svarta havets kust; Makedonien |
---|---|
Antal talare | 1,2 miljoner (2009)[1] |
Språkfamilj | Indoeuropeiska |
Grekiska alfabetet Latinska alfabetet Kyrilliska alfabetet | |
Språkkoder | |
ISO 639‐3 | pnt |
Pontiska härstammar från den joniska dialekten, via koine och bysantinsk grekiska. Den innehåller påverkan från turkiska, persiska och till mindre del från olika kaukasiska språk.
Geografisk utbredning
redigeraPontisk grekiska talades ursprungligen vid Svarta havets sydkust, men stora delar av den pontisktalande befolkningen flyttade på 1700- och 1800-talen till Svarta havets nord- och västkuster, till Kejsardömet Ryssland. Pontisk grekiska talas ännu av stora grupper i Ukraina och runt Stavropol i Ryssland samt i Georgien. Efter massakrerna på 1910-talet flyttades de flesta kvarvarande pontisktalarna i Mindre Asien till Grekland, huvudsakligen i norr. Invånarna i Of-dalen, som konverterade till islam på 1600-talet, stannade i Turkiet och talar fortfarande pontisk grekiska.
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från bokmålsnorska Wikipedia.
Noter
redigera- ^ ”Pontic”. Ethnologue. http://www.ethnologue.com/18/language/pnt/. Läst 26 juli 2017.