För TV-programmet, se Rekordmagazinet.

Rekordmagasinet var en idrottstidning för ungdomar, som gavs i Sverige ut åren 1942–1969. Bakom tidningen stod den svenske tidningsutgivaren och boxningspromotorn Edwin Ahlqvist.

Rekordmagasinet
Elfsborg1942.jpg
Baksida av nummer 1 från 1942 med bild på IF Elfsborgs fotbollslag.
Publikationstypidrottstidning
Ämnensport
Grundad1 december 1942
Nedlagd1969
Språksvenska

Mitt under det brinnande andra världskriget, den 1 december 1942, utkom det första numret av Rekord-Magasinet, som var en tidning med en ny ungdomlig form och stil. Förutom idrottare innehöll tidningen även äventyrsberättelser, deckare och humor. Tidskriften var även ett inslag i samhällsdebatten när den försökte motverka ideologier som fascism och nazism, samt ge ungdomen goda förebilder. Rekord-Magasinet anklagades för socialistisk och kommunistisk propaganda, men Edwin Ahlqvist menade att "man ska våga säga vad man tycker och stå för sina åsikter".[1]

Tidningen, som kom varje vecka, blev en stor succé och sålde som mest i cirka 300 000 exemplar under Ingemar Johanssons storhetstid i slutet av 1950-taoet och början av 1960-talet.

Rekordmagasinet kallades även grabbarnas tidning. Den gav reportage om idrottshändelser, porträtterade idrottare och skildrade sporten i ord och bilder, och berättade också om idrottare och idrottshändelser med verser med rim. På sista sidan fanns alltid en lagbild. Serierna innehöll fiktiva figurer som Per Stigman, Allan Kämpe och Sven Ståhl.

Tidningen namn ändrades 1956 till Tidningen Rekord, och 1968 till Nya Rekord. Den lades ned 1969. Det första året 1942 utkom Rekordmagasinet med två nummer. Dessa är idag eftertraktade samlarobjekt och svåra att finna i gott skick.

Från andra världskrigets beredskapsår publicerades i tidningen äventyrsserien om Per Stigman, en slags ungdomsvariant av Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! från 1941. Berättelserna om Per Stigman utspelade sig i Sverige på Albrekt av Mecklenburgs tid under 1300-talet, och handlar om Per Stigman som leder böndernas kamp mot tyskt inflytande.[2]

Referenser

redigera
  1. ^ Hockeysommar, Tabergs tryckeri AB, 1996.
  2. ^ Ulf Boëthius (7 maj 2009). ”Per Stigman varnade barnen för nazisterna” (på svenska). Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/17eaceaf-e9d8-3abe-a878-cea3e0dc38ad/per-stigman-varnade-barnen-for-nazisterna. Läst 18 oktober 2011. 

Tryckta källor

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Ahlqvist, Edwin; Ahlqvist Bo (1981). Må bäste man vinna. Stockholm: Askild & Kärnekull. sid. 219-244. Libris 7437508. ISBN 91-582-0364-8 
  • Rydholm, Claes (2015). Göteborgsadresser med betydelse - i stort och i smått: berättelser från dåtid till nutid. TNF-bok 186. [Stockholm]: Trafik-Nostalgiska Förlaget. sid. 40-41. Libris 17831487. ISBN 9789186853907 

Externa länkar

redigera
  NODES
Note 2
os 1