Slaget om Grekland
Slaget om Grekland (även känt under det tyska kodnamnet Operation Marita, tyska: Unternehmen Marita) utgjordes av Nazitysklands invasion och erövring av Grekland i april 1941. Grekland fick hjälp av brittiska samväldets styrkor, medan Tyskland bistods av kungariket Italien och Bulgarien. Slaget om Grekland skiljs vanligtvis från det italiensk-grekiska kriget som utkämpades i nordvästra Grekland och södra Albanien från oktober 1940, liksom från slaget om Kreta som utkämpades i slutet av maj. Dessa operationer, tillsammans med invasionen av Jugoslavien, omfattar Balkanfälttåget under andra världskriget.
| Slaget om Grekland | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av fälttåget på Balkan under andra världskriget | |||||||
 Nazitysklands anfall på Grekland. | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
Axelmakterna: Nazityskland Italien Bulgarien
|
Allierade: Kungariket Grekland Storbritannien Australien Nya Zeeland
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Wilhelm List Maximilian von Weichs Emilio Giglioli
|
Alexander Papagos Henry Maitland Wilson Bernard Freyberg Thomas Blamey
| ||||||
| Styrka | |||||||
| Tyskland:[1] 680 000 man, 1 200 stridsvagnar 700 flygplan 1Italien:[2] 565 000 man 463 flygplan[3] 163 stridsvagnar Totalt: 1 245 000 man |
1Grekland:[4] 430 000 man Brittiska Samväldet:[5] 262 612 man 100 stridsvagnar 200-300 flygplan | ||||||
| Förluster | |||||||
| 1Italien:[6] 13 755 döda, 63 142 skadade, 25 067 saknade 1Tyskland:[7] 1 099 döda, 3 752 skadade, 385 saknade Bulgarien[8] minst 400 döda eller saknade |
1Grekland:[6] 13 325 döda, 62 663 skadade, 1 290 saknade Brittiska Samväldet:[5] 903 döda, 1 250 skadade, 13 958 tillfångatagna | ||||||
| 1Statistik över Italiens och Greklands styrka och förluster avser både det grekisk-italienska kriget och slaget om Grekland (minst 300 000 grekiska soldater stred i Albanien[9]). Statistik om Tysklands förluster avser fälttåget på Balkan som helhet, och baseras på Hitlers uttalanden i Reichstag den 4 maj 1941.[10]
2Inklusive cyprioter och palestinier. Brittiska, australiska och nyzeeländska trupper uppgick till cirka 58 000.[5] | |||||||
Förlopp
redigeraFälttåget på Balkan började med den italienska invasionen av Grekland den 28 oktober 1940. Inom några veckor drev grekiska styrkor ut italienarna ur Grekland och grekiska styrkor tryckte på att ockupera stora delar av södra Albanien. I mars 1941 misslyckades en stor italiensk motattack och Tyskland tvingades att hjälpa sin allierade. Operation Marita inleddes den 6 april 1941 med att tyska trupper invaderade Grekland genom Bulgarien i ett försök att säkra sin södra flank. Den kombinerade grekiska och styrkan ur brittiska samväldet slog tillbaka med stor envishet men den tyska armén var oerhört överlägsen och till slut kollapsade man. Aten föll den 27 april, men de brittiska styrkorna lyckades evakuera cirka 50 000 soldater.[A] Slaget om Grekland slutade med en snabb och fullständig tysk seger med Kalamatas fall, på Peloponnesos. Allt var över inom 24 dagar. Erövringen av Grekland genomfördes genom erövringen av Kreta en månad senare. Grekland förblev under axelmakternas ockupation tills oktober 1944.
Betydelse
redigeraVissa historiker betraktar slaget om Grekland som avgörande under andra världskriget och vidhåller att det allvarligt försenade axelmakternas invasion av Sovjetunionen. Andra tycker att slaget inte hade något inflytande över inledandet av Operation Barbarossa då monsunförhållandena i Ukraina skulle ha skjutits upp axelmakternas operationer oavsett. Andra såg den brittiska intervention i Grekland som ett hopplöst åtagande, ett "politiskt och sentimentalt beslut" eller ett "bestämt strategiskt blunder". Det har också föreslagits att den brittiska strategin var för att skapa en barriär i Grekland, för att skydda Turkiet, det enda (neutrala) landet som stod mellan axelmakterna på Balkan och det oljerika Mellanöstern.[11] Den brittiska interventionen innebar också att de bästa trupperna flyttades från ökenkriget i Nordafrika vid en tidpunkt då de italienska styrkorna låg på fallrepet och då den tyska Afrikakåren sattes in i samma område.
Kommentarer
redigeraa Källorna är inte överens om antalet soldater som det brittiska samväldet lyckades evakuera. Enligt brittiska källor evakuerades 50 732 soldater.[12] Men enligt G.A. Titterton, förlorades 600 av dessa män i truppfartyget (den holländska oceanångaren) Slamat.[13] Lägger man till 500–1 000 eftersläntrare som nådde Kreta uppskattar Titterton att "antalet som lämnade Grekland och nådde Kreta eller Egypten, däribland brittiska och grekiska trupper, måste varit omkring 51 000." Gavin Long (del av Australiens officiella historia om andra världskriget) anger en siffra omkring 46 500, medan W.G. McClymont (del av Nya Zeelands officiella historia om andra världskriget), menar att 50 172 soldater evakuerades.[14] McClymont påpekar att "skillnaderna är förståeliga om det erinras att utskeppning skedde på natten och i all hast och att bland de som evakuerades fanns greker och flyktingar."[15]
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ Collier (1971), 180
* ”Greek Wars”. Encyclopaedia "The Helios". - ^ Richter (1998), 119, 144
- ^ ”Hellenic Air Force History” (på engelska). Arkiverad från originalet den 12 december 2008. https://web.archive.org/web/20081212000034/http://www.haf.gr/en/history/history/history_6.asp. Läst 25 mars 2008.
- ^ ”Campaign in Greece”. The Encyclopedia Americana.
* Ziemke, Balkan Campaigns Arkiverad 8 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine. - ^ [a b c] Beevor (1992), 26
* Long (1953), 182–183 Arkiverad 28 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
* McClymont (1959), 486
* Richter (1998), 595–597 - ^ [a b] Richter (1998), 595–597
- ^ Bathe-Glodschey (1942), 246
- ^ name="R595-597">Richter (1998)
- ^ ”Greek Wars”. Encyclopaedia "The Helios".
- ^ Bathe-Glodschey (1942), 246
* Hitler, Tal till Reichstag den 4 maj 1941
* Richter (1998), 595–597 - ^ Lawlor 1982, ss. 936, 945.
- ^ Murray-Millett (2000), 105
* Titterton (2002), 84 - ^ Duncan, More Maritime Disasters Arkiverad 1 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
* Titterton (2002), 84 - ^ Long (1953), 182–183 Arkiverad 28 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
* McClymont (1959), 486 - ^ McClymont (1959), 486
Tryckta källor
redigera- Bathe, Rolf; Glodschey, Erich (1942) (på german). Der Kampf um den Balkan. Oldenburg, Berlin: Stalling
- Collier, Richard (1971). Duce!. Viking Adult. ISBN 0-670-28603-6
- Lawlor, Sheila (1982). Greece, March 1941: The Politics of British Military Intervention. Cambridge University Press, The Historical Journal, Vol. 25, No. 4 (Dec., 1982), pp. 933-946
- Long, Gavin (1953). ”Chapters 1 to 9”. Volume II – Greece, Crete and Syria. Australia in the War of 1939–1945. Canberra: Australian War Memorial. http://www.awm.gov.au/histories/chapter.asp?volume=18
- McClymont, W.G. (1959). ”Chapters 6 - 22”. To Greece. Part of: The Official History of New Zealand in the Second World War 1939–1945. Wellington: Historical Publications Branch. http://www.nzetc.org/tm/scholarly/tei-WH2Gree.html
- Murray, Williamson; Millett, Allan Reed (2000). ”Diversions in the Mediterranean and Balkans”. A War to Be Won: Fighting the Second World War. Harvard University Press. ISBN 0-674-00680-1
- Richter, Heinz A. (1998) (på greek). Greece in World War II (översatt från tyska originalet av Kostas Sarropoulos). Athens: Govostis. ISBN 960-270-789-5
- Titterton, G.A. (2002). ”British Evacuate Greece”. The Royal Navy and the Mediterranean. Routledge. ISBN 0-7146-5205-9
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Slaget om Grekland.