Solradie

Solradien används inom astronomin för att beskriva stjärnors och galaxers storlekar. Solradie är en enhet för avstånd som används inom astronomin för att uttrycka storleken på stjärnor i förhållande till solen. Solradien definieras vanligtvis som radien till lagret i solens fotosfär där det optiska djupet är lika med 2/3:

1\,R_{\odot }=6.957\times 10^{8}{\hbox{ m}}

695 700 kilometer är ungefär 10 gånger Jupiters genomsnittliga radie, cirka 109 gånger jordens radie, och 1/215 av en astronomisk enhet, jordens avstånd från solen. Det varierar något från pol till ekvator på grund av dess rotation, vilket inducerar en avplattning i storleksordningen 10 delar per miljon.^[1]

För dvärgstjärnor och exoplaneter används ibland Jupiters radie som enhet.
1 R_J = 2,568·10^-4 R_☉

Mätningar

Utvecklingen av solluminnositeten, radien och den effektiva temperaturen jämfört med dagens sol. Efter Ribas (2009)^[2]

Den obemannade SOHO-rymdfarkosten användes för att mäta solens radie genom att koordinera transiteringar av Merkurius över solytan 2003 och 2006. Resultatet blev en uppmätt radie på 696 342 ± 65 ± kilometer.^[3]

Haberreiter, Schmutz & Kosovichev (2008)^[4] bestämde att radien som motsvarar solfotosfären skulle vara 695 660 ± 140 kilometer. Detta nya värde är förenligt med helioseismiska uppskattningar. Samma studie visade att tidigare uppskattningar med hjälp av inflektionspunktsmetoder hade överskattat radien med ca 300 km.

Nominell solradie

År 2015 antog Internationella astronomiska unionen resolution B3, som definierade en uppsättning nominella omvandlingskonstanter för stjärn- och planetarisk astronomi. Beslutet definierade den nominella solradien (symbol $R_{\odot }^{N}$ ) till att vara lika med exakt 695 700 km.^[5] Det nominella värdet, vilket är det avrundade värdet, inom den osäkerhet som gavs av Haberreiter, Schmutz & Kosovichev (2008), antogs för att hjälpa astronomer att undvika oklarhet när de angav stjärnradier i enheter av solens radie, även om framtida observationer sannolikt kommer att förfina solens faktiska fotosfäriska radie (som för närvarande^[6] endast är känd med en noggrannhet av ungefär ±100–200 km).

Exempel

Solradier som enhet är vanliga när man beskriver rymdfarkoster som rör sig nära solen. Två rymdfarkoster under 2010-talet är:

Solar Orbiter (så nära som 45 R_☉ )
Parker Solar Probe (så nära som 9 R_☉ )

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Solar radius, 2 september 2021.

Noter

^ ”NASA RHESSI oblateness measurements 2012”. Arkiverad från originalet den 17 september 2018. https://web.archive.org/web/20180917185431/https://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2008/02oct_oblatesun/. Läst 9 september 2021.
^ Ribas, Ignasi (augusti 2009). ”The Sun and Stars as the Primary Energy Input in Planetary Atmospheres”. Proceedings of the International Astronomical Union 5 (S264 [Solar and Stellar Variability: Impact on Earth and Planets]): sid. 3–18. doi:10.1017/S1743921309992298. https://www.cambridge.org/core/services/aop-cambridge-core/content/view/293C0314C44A1A4AAF8175A3C288B50B/S1743921309992298a.pdf/sun_and_stars_as_the_primary_energy_input_in_planetary_atmospheres.pdf.
^ Emilio, Marcelo; Kuhn, Jeff R.; Bush, Rock I.; Scholl, Isabelle F. (2012). ”Measuring the Solar Radius from Space during the 2003 and 2006 Mercury Transits”. The Astrophysical Journal 750 (2): sid. 135. doi:10.1088/0004-637X/750/2/135. https://arxiv.org/abs/1203.4898.
^ Haberreiter, M; Schmutz, W; Kosovichev, A.G. (2008). ”Solving the Discrepancy between the Seismic and Photospheric Solar Radius”. Astrophysical Journal 675 (1): sid. L53–L56. doi:10.1086/529492. https://arxiv.org/abs/0711.2392.
^ Mamajek, E.E.; Prsa, A.; Torres, G.; et, al. (2015). ”IAU 2015 Resolution B3 on Recommended Nominal Conversion Constants for Selected Solar and Planetary Properties”. https://arxiv.org/abs/1510.07674.
^ Meftah, M; Corbard, T; Hauchecorne, A.; Morand, F.; Ikhlef, R.; Chauvineau, B.; Renaud, C.; Sarkissian, A.; et al. (2018). ”Solar radius determined from PICARD/SODISM observationsand extremely weak wavelength dependence in the visibleand the near-infrared”. Astronomy & Astrophysics 616: sid. A64. doi:10.1051/0004-6361/201732159.

[1] ”NASA RHESSI oblateness measurements 2012”. Arkiverad från originalet den 17 september 2018. https://web.archive.org/web/20180917185431/https://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2008/02oct_oblatesun/. Läst 9 september 2021.

[2] Ribas, Ignasi (augusti 2009). ”The Sun and Stars as the Primary Energy Input in Planetary Atmospheres”. Proceedings of the International Astronomical Union 5 (S264 [Solar and Stellar Variability: Impact on Earth and Planets]): sid. 3–18. doi:10.1017/S1743921309992298. https://www.cambridge.org/core/services/aop-cambridge-core/content/view/293C0314C44A1A4AAF8175A3C288B50B/S1743921309992298a.pdf/sun_and_stars_as_the_primary_energy_input_in_planetary_atmospheres.pdf.

[arxiv1203_4898-3] Emilio, Marcelo; Kuhn, Jeff R.; Bush, Rock I.; Scholl, Isabelle F. (2012). ”Measuring the Solar Radius from Space during the 2003 and 2006 Mercury Transits”. The Astrophysical Journal 750 (2): sid. 135. doi:10.1088/0004-637X/750/2/135. https://arxiv.org/abs/1203.4898.

[Hab2008-4] Haberreiter, M; Schmutz, W; Kosovichev, A.G. (2008). ”Solving the Discrepancy between the Seismic and Photospheric Solar Radius”. Astrophysical Journal 675 (1): sid. L53–L56. doi:10.1086/529492. https://arxiv.org/abs/0711.2392.

[IAU2015resB3-5] Mamajek, E.E.; Prsa, A.; Torres, G.; et, al. (2015). ”IAU 2015 Resolution B3 on Recommended Nominal Conversion Constants for Selected Solar and Planetary Properties”. https://arxiv.org/abs/1510.07674.

[Mef2018-6] Meftah, M; Corbard, T; Hauchecorne, A.; Morand, F.; Ikhlef, R.; Chauvineau, B.; Renaud, C.; Sarkissian, A.; et al. (2018). ”Solar radius determined from PICARD/SODISM observationsand extremely weak wavelength dependence in the visibleand the near-infrared”. Astronomy & Astrophysics 616: sid. A64. doi:10.1051/0004-6361/201732159.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]