Wikipedia

Stefan Edberg

svensk tennisspelare
 Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-03)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Jan Stefan Edberg, född 19 januari 1966 i Västervik,[1] är en svensk tidigare professionell tennisspelare som åren 1990–1992 rankades som världsetta i singel under sammanlagt 72 veckor.

Stefan Edberg
Stefan Edberg 2012-04-25 001.jpg
Stefan Edberg, 2012.
NationalitetSverige Sverige
Födelsedatum19 januari 1966 (58 år)
FödelseortVästervik, Kalmar län (Småland)
BorGård utanför Växjö
Längd187 cm
Vikt77 kg
Karriär
Professionell sedan1983
Karriärslut1996
SpelarHögerhänt, 1-hands backhand
PrispengarUS$20 630 941
Singel
Karriärfacit801–270
Singeltitlar41
Högsta singelranking1 (sjuttiotvå veckor 13 augusti 1990–4 oktober 1992)
Grand Slam-resultat
Australiska öppna2 titlar (1985, 1987)
Franska öppna mästerskapenFinal (1989)
Wimbledon2 titlar (1988, 1990)
US Open2 titlar (1991, 1992)
Stora turneringar
ATP World Tour FinalsSeger (1989)
Dubbel
Karriärfacit283–153
Dubbeltitlar18
Högsta dubbelranking1 (femton veckor 9 juni 1986–22 februari 1987)
Grand Slam-dubbelresultat
Australiska öppnaSegrar (1987, 1996)
US OpenSeger (1987)
Stefan Edberg
Tennis, herrar
Nation: Sverige Sverige
Olympiska spel
Brons Seoul 1988 Herrsingel
Brons Seoul 1988 Herrdubbel

1983 vann Edberg som den förste genom tiderna en äkta "Junior-Grand Slam" i singel – seger i juniorsingeln i alla fyra GS-turneringar under samma år. Som senior vann han sedan under åren 1985–1996 totalt nio Grand Slam-titlar, sex i singel och tre i dubbel.[2] Dessutom vann han 41 singel- och 18 dubbeltitlar i ATP-turneringar under sin karriär.

Edberg var världsetta i dubbel under en period 1986 och hedrades år 1987 tillsammans med Anders Järryd med utmärkelsen "The ATP doubles team of the year".

Edberg, som tillhörde världens tio bästa spelare 1985-1994 och var bland de fem bästa nio år i rad (1985–1993[3]), upptogs i Swedish Tennis Hall of Fame 2003[4] och i International Tennis Hall of Fame 2004[5].

Tenniskarriären

redigera

1980-talet

redigera

Edberg blev professionell spelare 1983 vid 17 års ålder. Han var sin första ATP-final 1983 (dubbeln i Basel[6]) och sin första singeltitel 1984 (Milano[6]). 1985 nådde han första gången final i Grand Slam-turneringen Australiska öppna. Det blev ett helsvenskt möte mellan Edberg och Mats Wilander, som Edberg vann i tre raka set. Han nådde finalen i samma turnering också 1987. Detta var sista gången turneringen spelades på gräs. Edberg vann den mycket jämna matchen mot hemmaspelaren Pat Cash över fem set. Han följde upp med seger i herrdubbeln tillsammans med Anders Järryd. I september vann de två också dubbeltiteln i US Open. Edberg vann Stockholm Open 1986 och 1987. 1985 var han i final i Swedish Open, som han dock förlorade mot Wilander.

1988 var ur svensk synvinkel ett historiskt framgångsrikt tennisår. Mats Wilander vann tre singeltitlar i GS-turneringar (Australiska öppna, Franska öppna och US Open). På sommaren spelade Edberg den första av tre raka singelfinaler i Wimbledonmästerskapen. Han mötte där den västtyske spelaren Boris Becker som han besegrade över fyra set, efter att ha förlorat det första. Matchen kom att spelas över tre dagar på grund av att det ymniga regnande framtvingade speluppehåll. Samma år erövrade Edberg två olympiska bronsmedaljer i Seoul, den ena i singel och den andra i dubbeln med Anders Järryd[2].

Året därpå, 1989, spelade Edberg två Grand Slam-finaler. Den första var i Franska öppna på grusbanorna på Roland Garros-stadion. Trots en lysande insats från Edbergs sida, hans spel var mindre lämpat för det långsamma underlaget, förlorade han mot den 17-årige amerikanen Michael Chang över fem set. Chang tog därmed sin enda GS-titel. Senare på sommaren nådde Edberg finalen i Wimbledonmästerskapen igen och mötte för andra gången Boris Becker. Edberg, som var något sliten och uppträdde missmodigt, förlorade i tre taka set mot Becker, som spelade en ypperlig tennis med perfekta passerslag från bakplan.

1990-talet

redigera

I Australiska öppna i januari 1990 nådde Edberg finalen, som han dock förlorade mot tjecken Ivan Lendl. Edberg blev tvungen att ge upp i det tredje setet på grund av en skada i en magmuskel han tidigare ådragit sig i semifinalen mot Mats Wilander.

I de påföljande Wimbledonmästerskapen på sommaren 1990 fick Edberg revansch på Ivan Lendl, som han slog ut i semifinalen. Detta innebar att rivalerna Edberg och Becker åter möttes i finalen, som kom att avgöras i en drygt tre timmar lång och mycket märklig match. Edberg inledde matchen med förödande effektiv attacktennis och spelade ut tysken. Han tog ledningen med 2–0 i set. Därefter vände matchen, Beckers effektiva servar och vinklade grundslag gav utdelning. Becker utjämnade matchen till 2–2 i set och han tog dessutom ledningen med 3–1 i det femte setet efter ett grovt dubbelfel vid serven av Edberg. I ett läge där ingen kunde tro annat än att Becker nu skulle ta hem titeln, vände matchen dramatiskt. Becker inledde det följande servegamet med ett dubbelfel, varvid Edberg plötsligt "hittade" sitt eget spel igen. Han bröt enkelt Beckers serve och fortsatte att spela ut Becker i de följande gamen. Han vann sammanlagt 21 bollar mot elva för Becker fram till seger med 6–4 i avgörande set. Edberg hade därmed vunnit sin andra singeltitel i Wimbledon.

Stefan Edberg rankades första gången som världsetta i augusti 1990. Under det året vann han totalt 7 ATP-titlar. Han var i mycket god form även under 1991. Han vann då 6 singeltitlar. Han förlorade visserligen sin semifinalmatch i Wimbledon mot den blivande mästaren Michael Stich, men vann i utklassningsstil US Open över amerikanen Jim Courier. Sin sista GS-titel i singel tog han 1992 i US Open, där han besegrade Pete Sampras. Det anmärkningsvärda med titelförsvaret var att Edberg kom tillbaka från breakunderläge i femte set i såväl fjärde omgången, kvartsfinal som semifinal.

Edbergs sista Grand slam-final spelade han året därpå 1993 i Australien Open då han åter besegrades av Jim Courier efter 3–1 i set. Under 1993 och 1994 var Edberg en given topp-fem spelare och tog hem ett flertal titlar. Efter en fin start på 1995 med seger i Doha och avancemang till åttondelsfinalen i Australiska mästerskapen samt semifinal i både Scottdale och Indian Wells började han tappa motivation och spel vilket gjorde att han dalade på rankingen och avslutade året på en 23:e plats. Han offentliggjorde vid en presskonferens att 1996 skulle bli hans sista år på ATP-touren. Han bekräftade även att han avstod Olympiska spelen till förmån för Mikael Tillström som tog hans plats. 1996 vann han herrdubbeltiteln i Australiska öppna tillsammans med tjecken Petr Korda. Edberg är med matchkvoten 178–47 den svensk som vunnit flest Grand Slam-matcher i herrsingel, före Wilander 144–37, Borg 141–16 och Björkman 87–58.

Stefan Edberg tog ett känslofyllt farväl till ATP-tävlandet i Stockholm Open 1996 i Kungliga Tennishallen.

Davis Cup-spelaren Edberg

redigera

Stefan Edberg deltog i det svenska Davis Cup laget 1984-1996. Han spelade totalt 70 matcher och vann 47 av dessa (varav 33 i singel). I singelmatcherna besegrade han spelare som Miloslav Mecir, Henri Leconte och Pete Sampras. Under det första året, 1984, spelade han bara dubbel tillsammans med Anders Järryd. Samma år nådde det svenska laget världsfinalen, som spelades i Göteborg mot USA. Edberg/Järryd besegrade det amerikanska dubbelparet, Wimbledonsegrarna John McEnroe/Peter Fleming, med siffrorna 7–5, 5–7, 6–2, 7–5. Första dagen hade Mats Wilander besegrat Jimmy Connors och Henrik Sundström i sin singelmatch John McEnroe. Det svenska laget hade med dessa tre vinster säkrat 1984 års titel. Året därpå, 1985, vann Sverige Davis Cup igen, nu med Västtyskland som finalmotståndare. Edberg förlorade på fredagen mot Boris Becker, men vann på söndagen mot Michael Westphal. Det svenska laget mötte Västtyskland även i finalerna 1988 och 1989, vilka Sverige förlorade, och vid båda tillfällena besegrades Edberg av Boris Becker.

1994 vann Sverige världsfinalen över Ryssland. Edberg besegrade Aleksandr Volkov, men förlorade mot Jevgenij Kafelnikov. I finalen vann dock Magnus Larsson sina två singlar.

OS- och övriga lagmeriter

redigera

Edberg vann OS-titeln i Los Angeles (uppvisningsturnering) 1984 och deltog i Sveriges segrande lag i World Team Cup 1988, 1991 och 1995.

Efter spelarkarriären

redigera

Efter tenniskarriären spelade Edberg squash på svensk elitnivå för Växjö Squashklubb.[7][8] Bland annat bidrog hans insatser till att klubben tog sig till SM-slutspel 2008.[9]

Han förvaltar även den förmögenhet han samlade på sig under sin tenniskarriär.[10] I december 2013 meddelades att han skulle bli en av Roger Federers tränare under minst tio veckors tid.[11] Tränarrollen förlängdes dock,[12] och inför 2015 års tennissäsong var Edberg fortfarande en av Federers tränare.[13] Den 8 december 2015 meddelades dock att Federer och Edberg bröt samarbetet.[14]

Spelaren och personen

redigera

Stefan Edberg spelade en utpräglad attacktennis och betraktas som en av de absolut främsta serve-volleyspelarna någonsin. Han hade en mycket effektiv serve som han rutinmässigt följde upp vid nät. Han spelade där med stor smidighet och mjukhet i rörelserna volley eller halvvolley. Grundslagen var aldrig särskilt hårda, men slagna med stor precision och liten felprocent, särskilt på backhandsidan, medan forehanden var något sämre. Hans spel passade bäst för snabba underlag inklusive gräs, men sämre på långsammare underlag som grus. Få spelare på ATP-touren blev lika respekterade för sin professionalism och sportsmannaskap över hela världen som Stefan Edberg.

Edberg gifte sig i april 1992, och har med makan Annette (tidigare Olsen) två barn födda 1993 och 1997. Familjen var under karriären bosatt i Kensington, London, men 2000 flyttade familjen tillbaka till Sverige.[15] De är nu bosatta i Grimslöv utanför Växjö.

Hans föräldrar var Bengt och Barbro Edberg.

Priser och utmärkelser

redigera

Grand Slam-titlar

redigera

Segrar (6)

redigera

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror

Finalförluster (5)

redigera

År Mästerskap Finalmotståndare Setsiffror

  • 1989 Franska öppna Michael Chang 6-1, 3-6, 4-6, 6-4, 6-2
  • 1989 Wimbledon Boris Becker 6-0, 7-6, 6-4
  • 1990 Australiska öppna Ivan Lendl 4-6, 7-6, 5-2 (uppgivet)
  • 1992 Australiska öppna Jim Courier 6-3, 3-6, 6-4, 6-2
  • 1993 Australiska öppna Jim Courier 6-2, 6-1, 2-6, 7-5

Grand Slam-titlar i dubbel

redigera

Alla finaler

redigera

Singelfinaler (78)

redigera

Vinster (41)

redigera
Legend
Grand Slam (6)
Tennis Masters Cup (1)
ATP Masters Series (4)
Grand Prix (30)
Antal vinster på olika underlag
Hardcourt (22)
Gräs (5)
Grus (3)
Matta (11)
Nr Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
1. 25 mars 1984 Milano, Italien Matta   Mats Wilander 6–4, 6–2
2. 4 februari 1985 Memphis, USA Matta   Yannick Noah 6–1, 6–0
3. 30 september 1985 San Francisco, USA Matta   Johan Kriek 6–4, 6–2
4. 21 oktober 1985 Basel, Schweiz Hardcourt (i)   Yannick Noah 6–7, 6–4, 7–6, 6–1
5. 9 december 1985 Australiska öppna, Melbourne Gräs   Mats Wilander 6–4, 6–3, 6–3
6. 14 juli 1986 Gstaad, Schweiz Grus   Roland Stadler 7–5, 4–6, 6–1, 4–6, 6–2
7. 20 oktober 1986 Basel, Schweiz Hardcourt (i)   Yannick Noah 7–6, 6–2, 6–7, 7–6
8. 10 november 1986 Stockholm, Sverige Hardcourt (i)   Mats Wilander 6–2, 6–1, 6–1
9. 26 januari 1987 Australian Open, Melbourne Gräs   Pat Cash 6–3, 6–4, 3–6, 5–7, 6–3
10. 16 februari 1987 Memphis, USA Hardcourt (i)   Jimmy Connors 6–3, 2–1, uppgivet
11. 23 mars 1987 Rotterdam, Nederländerna Matta   John McEnroe 3–6, 6–3, 6–1
12. 20 april 1987 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt   David Pate 7–6, 6–4
13. 24 augusti 1987 Cincinnati, USA Hardcourt   Boris Becker 6–4, 6–1
14. 26 oktober 1987 Tokyo Indoor, Japan Matta   Ivan Lendl 6–7, 6–4, 6–4
15. 9 november 1987 Stockholm, Sverige Hardcourt (i)   Jonas Svensson 7–5, 6–2, 4–6, 6–4
16. 15 februari 1988 Rotterdam, Nederländerna Matta   Miloslav Mečíř 7–6, 6–2
17. 4 juli 1988 Wimbledon, London Gräs   Boris Becker 4–6, 7–6, 6–4, 6–2
18. 10 oktober 1988 Basel, Schweiz Hardcourt (i)   Jakob Hlasek 7–5, 6–3, 3–6, 6–2
19. 24 april 1989 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt   Ivan Lendl 6–3, 2–6, 6–4
20. 4 december 1989 Masters, New York Matta   Boris Becker 4–6, 7–6, 6–3, 6–1
21. 12 mars 1990 Indian Wells, USA Hardcourt   Andre Agassi 6–4, 5–7, 7–6, 7–6
22. 16 april 1990 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt   Aaron Krickstein 6–4, 7–5
23. 9 juli 1990 Wimbledon, London Gräs   Boris Becker 6–2, 6–2, 3–6, 3–6, 6–4
24. 6 augusti 1990 Los Angeles, USA Hardcourt   Michael Chang 7–6, 2–6, 7–6
25. 13 augusti 1990 Cincinnati, USA Hardcourt   Brad Gilbert 6–1, 6–1
26. 27 augusti 1990 Long Island, USA Hardcourt   Goran Ivanišević 7–6, 6–3
27. 5 november 1990 Paris Indoor, Frankrike Matta   Boris Becker 3–3, uppgivet
28. 25 februari 1991 Stuttgart Indoor, Tyskland Matta   Jonas Svensson 6–2, 3–6, 7–5, 6–2
29. 15 april 1991 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt   Ivan Lendl 6–1, 7–5, 6–0
30. 17 juni 1991 Queen's Club, London Gräs   David Wheaton 6–2, 6–3
31. 9 september 1991 US Open, New York Hardcourt   Jim Courier 6–2, 6–4, 6–0
32. 7 oktober 1991 Sydney Indoor, Australien Hardcourt (i)   Brad Gilbert 6–2, 6–2, 6–2
33. 14 oktober 1991 Tokyo Indoor, Japan Matta   Derrick Rostagno 6–3, 1–6, 6–2
34. 11 maj 1992 Hamburg, Tyskland Grus   Michael Stich 5–7, 6–4, 6–1
35. 24 augusti 1992 New Haven, USA Hardcourt   MaliVai Washington 7–6, 6–1
36. 14 september 1992 US Open, New York Hardcourt   Pete Sampras 3–6, 6–4, 7–6, 6–2
37. 6 augusti 1993 Madrid, Spanien Grus   Sergi Bruguera 6–3, 6–3, 6–2
38. 10 januari 1994 Doha, Qatar Hardcourt   Paul Haarhuis 6–3, 6–2
39. 21 februari 1994 Stuttgart Indoor, Tyskland Matta   Goran Ivanišević 4–6, 6–4, 6–2, 6–2
40. 25 juli 1994 Washington, USA Hardcourt   Jason Stoltenberg 6–4, 6–2
41. 9 januari 1995 Doha, Qatar Hardcourt   Magnus Larsson 7–6, 6–1

Finalförluster (36)

redigera
Nr Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
1. 22 juli 1985 Båstad, Sverige Grus   Mats Wilander 6–1, 6–0
2. 23 september 1985 Los Angeles, USA Hardcourt   Paul Annacone 7–6, 6–7, 7–6
3. 9 februari 1986 Memphis, USA Matta   Brad Gilbert 7–5, 7–6
4. 18 augusti 1986 Toronto, Canada Hardcourt   Boris Becker 6–4, 3–6, 6–3
5. 22 september 1986 Los Angeles, USA Hardcourt   John McEnroe 6–2, 6–3
6. 27 oktober 1986 Tokyo Indoor, Japan Matta   Boris Becker 7–6, 6–1
7. 23 februari 1987 Indian Wells, USA Hardcourt   Boris Becker 6–4, 6–4, 7–5
8. 3 augusti 1987 Båstad, Sverige Grus   Joakim Nyström 4–6, 6–0, 6–3
9. 17 augusti 1987 Montréal, Canada Hardcourt   Ivan Lendl 6–4, 7–6
10. 28 september 1987 Los Angeles, USA Hardcourt   David Pate 6–4, 6–4
11. 10 april 1988 Dallas WCT, USA Matta   Boris Becker 6–4, 1–6, 7–5, 6–2
12. 18 april 1988 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt   John McEnroe 6–2, 6–2
13. 13 juni 1988 Queen's Club, London Gräs   Boris Becker 6–1, 3–6, 6–3
14. 22 augusti 1988 Cincinnati, USA Hardcourt   Mats Wilander 3–6, 7–6, 7–6
15. 13 mars 1989 Scottsdale, USA Hardcourt   Ivan Lendl 6–2, 6–3
16. 12 juni 1989 Franska öppna, Paris Grus   Michael Chang 6–1, 3–6, 4–6, 6–4, 6–2
17. 10 juli 1989 Wimbledon, London Gräs   Boris Becker 6–0, 7–6, 6–4
18. 21 augusti 1989 Cincinnati, USA Hardcourt   Brad Gilbert 6–4, 2–6, 7–6
19. 9 oktober 1989 Basel, Schweiz Hardcourt (i)   Jim Courier 7–6, 3–6, 2–6, 6–0, 7–5
20. 6 november 1989 Paris Indoor, Frankrike Matta   Boris Becker 6–4, 6–3, 6–3
21. 29 januari 1990 Australiska öppna, Melbourne Hardcourt   Ivan Lendl 4–6, 7–6, 5–2, retired
22. 26 mars 1990 Key Biscayne, USA Hardcourt   Andre Agassi 6–1, 6–4, 0–6, 6–2
23. 8 oktober 1990 Sydney Indoor, Australien Hardcourt (i)   Boris Becker 7–6, 6–4, 6–4
24. 29 oktober 1990 Stockholm, Sverige Matta   Boris Becker 6–4, 6–0, 6–3
25. 19 november 1990 Singles Championship, Frankfurt Matta   Andre Agassi 5–7, 7–6, 7–5, 6–2
26. 26 augusti 1991 Long Island, USA Hardcourt   Ivan Lendl 6–3, 6–2
27. 28 oktober 1991 Stockholm, Sverige Matta   Boris Becker 3–6, 6–4, 1–6, 6–2, 6–2
28. 27 januari 1992 Australiska öppna, Melbourne Hardcourt   Jim Courier 6–3, 3–6, 6–4, 6–2
29. 24 februari 1992 Stuttgart Indoor, Tyskland Matta   Goran Ivanišević 6–7, 6–3, 6–4, 6–4
30. 12 oktober 1992 Sydney Indoor, Australien Hardcourt (i)   Goran Ivanišević 6–4, 6–2, 6–4
31. 1 februari 1993 Australian Open, Melbourne Hardcourt   Jim Courier 6–2, 6–1, 2–6, 7–5
32. 16 augusti 1993 Cincinnati, USA Hardcourt   Michael Chang 7–5, 0–6, 6–4
33. 4 oktober 1993 Basel, Schweiz Hardcourt (i)   Michael Stich 6–4, 6–7, 6–3, 6–2
34. 15 augusti 1994 Cincinnati, USA Hardcourt   Michael Chang 6–2, 7–5
35. 24 juli 1995 Washington, USA Hardcourt   Andre Agassi 6–4, 2–6, 7–5
36. 17 juni 1996 Queen's Club, London Gräs   Boris Becker 6–4, 7–6

Dubbelfinaler (29)

redigera

Vinster (18)

redigera
Nr Datum Turnering Underlag Partner Motståndare i finalen Resultat
1. 1984 Hamburg, Tyskland Grus   Anders Järryd   Heinz Günthardt
  Balázs Taróczy 		6–3, 6–1
2. 1985 Bryssel, Belgien Matta   Anders Järryd   Kevin Curren
  Wojtek Fibak 		6–3, 7–6
3. 1985 Båstad, Sverige Grus   Anders Järryd   Sergio Casal
  Emilio Sánchez 		6–0, 7–6
4. 1985 Cincinnati, USA Hardcourt   Anders Järryd   Joakim Nyström
  Mats Wilander 		4–6, 6–2, 6–3
5. 1985 Masters, New York Matta   Anders Järryd   Joakim Nyström
  Mats Wilander 		6–1, 7–6
6. 1986 Rotterdam, Nederländerna Matta   Slobodan Živojinović   Wojtek Fibak
  Matt Mitchell 		2–6, 6–3, 6–2
7. 1986 Los Angeles, USA Hardcourt   Anders Järryd   Peter Fleming
  John McEnroe 		3–6, 7–5, 7–6
8. 1986 Masters Doubles, London Matta   Anders Järryd   Guy Forget
  Yannick Noah 		6–3, 7–6, 6–3
9. 1987 Australian Open, Melbourne Gräs   Anders Järryd   Peter Doohan
  Laurie Warder 		6–4, 6–4, 7–6
10. 1987 Rotterdam, Nederländerna Matta   Anders Järryd   Chip Hooper
  Mike Leach 		3–6, 6–3, 6–4
11. 1987 Båstad, Sverige Grus   Anders Järryd   Emilio Sánchez
  Javier Sánchez 		7–6, 6–3
12. 1987 Montréal, Canada Hardcourt   Pat Cash   Peter Doohan
  Laurie Warder 		6–7, 6–3, 6–4
13. 1987 US Open, New York Hardcourt   Anders Järryd   Ken Flach
  Robert Seguso 		7–6, 6–2, 4–6, 5–7, 7–6
14. 1987 Stockholm, Sverige Hardcourt (i)   Anders Järryd   Jim Grabb
  Jim Pugh 		6–3, 6–4
15. 1991 Tokyo Outdoor, Japan Hardcourt   Todd Woodbridge   John Fitzgerald
  Anders Järryd 		6–4, 5–7, 6–4
16. 1993 Monte Carlo, Monaco Grus   Petr Korda   Paul Haarhuis
  Mark Koevermans 		3–6, 6–2, 7–6
17. 1995 Doha, Qatar Hardcourt   Magnus Larsson   Andrej Olhovskij
  Jan Siemerink 		7–6, 6–2
18. 1996 Australian Open, Melbourne Hardcourt   Petr Korda   Sébastien Lareau
  Alex O'Brien 		7–5, 7–5, 4–6, 6–1

Finalförluster (11)

redigera
Nr Datum Turnering Underlag Partner Motståndare i finalen Resultat
1. 1983 Basel, Schweiz Hardcourt (i)   Florin Segărceanu   Pavel Složil
  Tomáš Šmíd 		6–1, 3–6, 7–6
2. 1984 US Open, New York Hardcourt   Anders Järryd   John Fitzgerald
  Tomáš Šmíd 		7–6, 6–3, 6–3
3. 1984 Basel, Schweiz Hardcourt (i)   Tim Wilkison   Pavel Složil
  Tomáš Šmíd 		7–6, 6–2
4. 1985 Montréal, Canada Hardcourt   Anders Järryd   Ken Flach
  Robert Seguso 		5–7, 7–6, 6–3
5. 1986 Philadelphia, USA Matta   Anders Järryd   Scott Davis
  David Pate 		7–6, 3–6, 6–3, 7–5
6. 1986 Boca West, USA Hardcourt   Anders Järryd   Brad Gilbert
  Vincent Van Patten 		W/O
7. 1986 Franska öppna, Paris Grus   Anders Järryd   John Fitzgerald
  Tomáš Šmíd 		3–6, 6–4, 3–6, 7–6, 14–12
8. 1986 Gstaad, Schweiz Grus   Joakim Nyström   Sergio Casal
  Emilio Sánchez 		6–3, 3–6, 6–3
9. 1988 Båstad, Sverige Grus   Nicklas Kroon   Patrick Baur
  Udo Riglewski 		6–7, 6–3, 7–6
10. 1990 Sydney Indoor, Australia Hardcourt (i)   Ivan Lendl   Broderick Dyke
  Peter Lundgren 		6–2, 6–4
11. 1993 Cincinnati, USA Hardcourt   Henrik Holm   Andre Agassi
  Petr Korda 		7–6, 6–4

Uppvisningsturneringar

redigera

Vinster

redigera
Nr Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
16 september 1984 Olympiska sommarspelen, Los Angeles Hardcourt   Francisco Maciel 6–1, 7–6

Finalförluster

redigera
Nr Datum Turnering Underlag Motståndare i finalen Resultat
1. 10 januari 1988 Adelaide - Rio International, Australien Hardcourt   Pat Cash 7–6, 7–6
2. 1 maj 1988 Atlanta - AT&T Challenge of Champions, USA Grus   Ivan Lendl 2–6, 6–1, 6–3

Övrigt

redigera

Under juniorturneringen av US Open 1983 blev linjemannen Richard Wertheim, 60, träffad av Edbergs serve i skrevet och föll så illa att han fick flera skallfrakturer, hjärtinfarkt och avled några dagar senare på sjukhus. Wertheims familj stämde efter incidenten Amerikanska tennisförbundet på 2,25 miljoner amerikanska dollar.[19]

Referenser

redigera
  1. ^ "Stefan Edberg". Westervikstennisklubb.se. Läst 11 mars 2013.
  2. ^ [a b] "Stefan Edberg". NE.se. Läst 11 mars 2013.
  3. ^ "Stefan Edberg – Profile". Atpworldtour.com. Läst 11 mars 2013. (engelska)
  4. ^ ”Hall of Fame – Sveriges Tennismuseum”. https://sverigestennismuseum.se/hall-of-fame/. Läst 29 maj 2022. 
  5. ^ ”International Tennis Hall of Fame”. www.tennisfame.com. https://www.tennisfame.com/hall-of-famers/inductees/stefan-edberg. Läst 29 maj 2022. 
  6. ^ [a b] "Stefan Edberg – Caree titles/finals". Atpworldtour.com. Läst 11 mars 2013. (engelska)
  7. ^ SVT-artikel, 2006-10-06, https://www.svt.se/sport/artikel/stefan-edberg-gor-comeback-i-squash/
  8. ^ ”Växjö Squashklubb vann över Göteborg”. Sveriges Radio. 18 februari 2009. https://sverigesradio.se/artikel/2642787. Läst 30 januari 2024. 
  9. ^ ”Växjö Squash klart för SM-slutspel”. Sveriges Radio Kronoberg. 8 april 2008. Läst via mediearkivet Retriever 2024-01-30. 
  10. ^ "Börsesset Stefan Edberg: Så blev jag rik på aktier". Arkiverad 11 oktober 2009 hämtat från the Wayback Machine. Dagensps.se, 2007-04-11. Läst 10 januari 2015.
  11. ^ ATP (2013-12-27): "Federer adds Edberg to coaching team". Atpworldtour.com. Läst 10 januari 2015. (engelska)
  12. ^ TT AFP (2014-08-05): "Edberg nöjd med nya tränarrollen". Svd.se. Läst 10 januari 2015.
  13. ^ Robson, Douglas (2014-11-16): "Six things to expect from the ATP World Tour in 2015". Usatoday.com. Läst 10 januari 2015. (engelska)
  14. ^ Expressen: Edberg och Federer bryter sitt samarbete. Läst 2015-12-09.
  15. ^ Asker, Anna (2006-01-26): "Mycket pengar tar mycket tid". Svd.se. Läst 10 januari 2015.
  16. ^ Bercow, John (2014): Tennis Maestros: The Twenty Greatest Male Tennis Players of All Time, s. 160. Biteback Publishing. Läst 21 mars 2015. (engelska)
  17. ^ "Bragdguldet: Alla pristagare sedan 1925". sverigesradio.se, 2014-12-02. Läst 21 mars 2015.
  18. ^ TT (1993-03-23): "Fair Play-utmärkelse till Edberg". dn.se. Läst 21 mars 2015.
  19. ^ United Press International. ”Tennis Group Sued Over Death”. http://www.nytimes.com/1984/09/06/sports/tennis-group-sued-over-death.html. 

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Svenska Dagbladets guldmedalj
Sveriges landslag i bordtennis
(Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Erik Lindh och Peter Karlsson) 		Svenska Dagbladets Guldmedalj
Stefan Edberg
1990 		Efterträdare:
Pernilla Wiberg


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stefan_Edberg&oldid=55794194”
  NODES
INTERN 4
Note 1