Svarttofsad tangara

fågelart i Sydamerika

Svarttofsad tangara[2] (Lophospingus pusillus) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3][4] Den förekommer i Sydamerika i torra slättlandsområdet Gran Chaco. Beståndet anses vara livskraftigt.

Svarttofsad tangara
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTangaror
Thraupidae
SläkteLophospingus
ArtSvarttofsad tangara
L. pusillus
Vetenskapligt namn
§ Lophospingus pusillus
Auktor(Burmeister, 1860)
Utbredning
Synonymer
Boliviakardinal
Svarttofsad tangara överst
Svarttofsad tangara överst

Utseende

redigera

Svarttofsad tangara är en 14 cm lång fågel med gulskär näbb och tydligt spetsig svart huvudtofs. Hanen har svart på huvud och strupe med ett brett vitt ögonbrynsstreck. Även kinden är vit. Ovansidan, vingarna och stjärten är grå, förutom vita spetsar på vingtäckarna och stora vita hörn på stjärten. Undersidan är mestadels ljusgrå. Honan är något mer färglös med inte lika tydlig ansiktsteckning och bruntonade vingar och rygg.[5]

Utbredning och systematik

redigera

Fågeln förekommer i Gran Chaco från sydöstra Bolivia till västra Paraguay och norra Argentina.[3] Den är införd till Uruguay.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

redigera

Liksom andra finkliknande tangaror placerades denna art tidigare i familjen Emberizidae. Genetiska studier visar dock att den är en del av tangarorna.[6]

Levnadssätt

redigera

Svarttofsad tangara hittas i öppet skogslandskap och buskmarker i Gran Chaco, upp till 1000 meters höjd.[5] Den ses i par eller smågrupper, födosökande på marken eller i undervegetationen på jakt efter frön och små ryggradslösa djur. Hanen bygger det skålformade boet av lavar, växtfibrer och spindelväv, fodrat med djurhår och smårötter.[7]¨

Arten har ett rätt stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet har inte uppskattats, men den beskrivs som "ganska vanlig".[8]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Lophospingus pusillus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.2.
  5. ^ [a b] Ridgely, Robert S.; Tudor, Guy (2009). Field Guide to the Songbirds of South America: The Passerines. University of Texas Press. sid. 663. ISBN 978-0-292-71748-0. https://books.google.com/books?id=gC_A2fpBl1gC&pg=PA663 
  6. ^ Burns, K.J., A.J. Shultz, P.O. Title, N.A. Mason, F.K. Barker, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette, (2014), Phylogenetics and diversification of the tanagers (Passeriformes: Thraupidae), the largest radiation of Neotropical songbirds, Mol. Phylogenet. Evol. 75, 41-77.
  7. ^ Jaramillo, A. (2011). ”Black-crested Finch (Lophospingus pusillus)”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. http://www.hbw.com/node/62046. Läst 8 september 2015. 
  8. ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.

Externa länkar

redigera
  NODES
INTERN 2