Tygelvallaby[2] (Onychogalea fraenata) är en art i familjen kängurudjur.

Tygelvallaby
Status i världen: Starkt hotad[1]
Tygelvallaby, teckning av John Gould
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFåframtandade pungdjur
Diprotodontia
FamiljKängurudjur
Macropodidae
SläkteOnychogalea
ArtTygelvallaby
O. fraenata
Vetenskapligt namn
§ Onychogalea fraenata
AuktorGould, 1841
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Kännetecken

redigera

Djuret når en kroppslängd på mellan 43 och 70 centimeter och därtill kommer en 36 till 73 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 4 och 8 kilogram. Hannar är betydlig större än honor.[3] De bakre extremiteterna är liksom hos andra kängurudjur långa och kraftiga. Som andra arter i samma släkte har den ett utskott vid svansen som påminner om en spik.[3] Ovansidan har huvudsakligen en grå färg och undersidan är vitaktig.[4] Kännetecknande är vita strimmar på djurets rygg som liknar en tygel. Strimmorna går från öronen över skuldran till den vita buken. Även vid höften finns otydliga vita strimmor.[3]

Utbredning och habitat

redigera

Tidigare förekom arten i större delar av Australien,[4] bland annat östra Queensland, New South Wales och Victoria. Idag finns bara en liten population i Queensland kvar.[1] Habitatet utgörs av torr busk- eller gräsmark med några akaciaträd.[3]

Levnadssätt

redigera

Tygelvallaby är aktiv från skymningen till gryningen.[4] På dagen vilar den bland högt gräs eller i enkla bon. Vanligen lever varje individ ensam men under särskilt torra perioder bildas grupper.[4] När de lever ensamma är hanens revir cirka 60 hektar stort medan honans revir är omkring 25 hektar.[3] Den äter gräs och olika örter samt lite bark.[3] Som hos andra kängurudjur är magsäcken uppdelad i flera delar för att omsätta födan bättre.

Efter ungefär 24 dagars dräktighet[3] föder honan, oftast i maj, en enda unge.[4] Ungen stannar de första elva månaderna i pungen (marsupium) och är efter cirka ett år självständig.[4] Könsmognaden infaller för honor vid cirka 4,5 månaders ålder och för hanar vid 9 månader.[3]

Fram till 1800-talet hade arten en ganska stor population. Beståndet minskade huvudsakligen på grund av levnadsområdets omvandling till betesmark för får. Dessutom tillkom nya fiender som rödräven och nya konkurrenter som kaniner.[4] Mellan 1937 och 1973 iakttogs inga individer och arten listades redan som utdöd.[4]

Under 1970-talet hittades en mindre population i ett 100 km² stort område i Queensland. Australiens regering köpte delar av regionen och inrättade Taunton nationalpark där. Dessutom påbörjades avelsprogram för att återinföra djuret i andra regioner. Tygelvallaby lever nu även i Idalia nationalpark och Avocet Nature Refuge.[1]

IUCN uppskattar populationen numera till 1100 individer och klassificerar arten som starkt hotad (endangered).[1]

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 12 juli 2009.
  1. ^ [a b c d] Onychogalea fraenataIUCN:s rödlista, auktor: McKnight, M. 2008, besökt 12 juli 2009
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.20, läst 2018-09-01.
  3. ^ [a b c d e f g h] P. Hundt (15 december 2004). Onychogalea fraenata (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Onychogalea_fraenata/. Läst 29 mars 2013. 
  4. ^ [a b c d e f g h] R. edwards (15 december 2003). ”Bridled nailtail wallaby”. ARKive. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121029055057/http://www.arkive.org/bridled-nailtail-wallaby/onychogalea-fraenata/. Läst 29 mars 2013. 

Tryckta källor

redigera
  • Ronald M. Nowak: Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999. ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar

redigera
  NODES
Note 2
todo 1