Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949

	Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949
Datum	12–20 februari 1949
Deltagare
Nationer i; huvudmästerskap	10
Värdskap
Land	Sverige
Spelplatser	Stockholm
Placeringar
Guld	Tjeckoslovakien
Silver	Kanada
Brons	USA
Övrigt
Matcher	31
Mål	360 (11,61 mål per match)
	← 1948 Schweiz Storbritannien 1950 →

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1949 var det 16:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 27:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. Turneringen spelades 12–20 februari 1949 i Stockholm, Sverige. De flesta matcherna spelades på Stockholms stadion (med Nordens då enda konstfrusna bana), ett par på naturis på Östermalms IP^[1] och ytterligare två på Solna isstadion.^[2]

Förlopp

Tio lag deltog i turneringen. Först spelades en inledande omgång i tre grupper, varifrån de två bästa lagen i varje grupp gick vidare till finalomgång för att avgöra placeringarna ett till sex. De sämst placerade fyra lagen från de tre grupperna spelade vidare i en placeringsomgång för att avgöra placeringarna mellan sju och tio.

Tjeckoslovakien vann världsmästerskapet för andra gången före Kanada och USA. Tjeckoslovakien vann matchen mot Kanada med 3–2, vilket innebar Kanadas tredje förlust någonsin i världsmästerskapet.

Kanadas seger över Danmark med 47–0^[1] i den inledande omgången var den största segern någonsin vid A-världsmästerskapet. Rekordet för den största segern i världsmästerskap över huvud taget var matchen mellan Australien och Nya Zeeland i D-gruppen i världsmästerskapet 1987, som slutade 58–0.^[3] Den legendariska matchen mellan Kanada och Danmark spelades dock inte i Stockholm utan på Solna Isstadion.

Sverige, och Norden, arrangerade 1949 världsmästerskapet i ishockey för första gången.^[2] Det uppstod publikupplopp när Sverige mötte Kanada på Stockholms stadion. Grindarna bröts ned och det beräknas att 25 000 åskådare såg matchen. Ett 20-tal personer fördes till sjukhus.^[4] Världsmästerskapet 1949 brukar ses som det stora genombrottet för ishockey som stor publiksport i Sverige.^[5]^[6]

Matchresultat

Inledande omgång

De tio deltagande länderna delades in i tre grupper. De två bästa från varje grupp gick vidare till finalomgången, medan de övriga lagen fortsatte i placeringsomgången.

Grupp A

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
Kanada	2	2	0	54	0	+54	4
Österrike	2	1	1	25	8	+17	2
Danmark	2	0	2	1	72	−71	0

Vidare till Finalomgång	Vidare till Placeringsomgång 7–10

12 februari 1949	Kanada	47 – 0	Danmark
	(13–0, 16–0, 18–0)

13 februari 1949	Kanada	7 – 0	Österrike
	(0–0, 3–0, 4–0)

14 februari 1949	Österrike	25 – 1	Danmark
	(8–0, 6–0, 11–1)

Grupp B

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
USA	3	3	0	36	6	+30	6
Schweiz	3	2	1	30	15	+15	4
Norge	3	1	2	4	19	−15	2
Belgien	3	0	3	2	32	−30	0

Vidare till Finalomgång	Vidare till Placeringsomgång 7–10

12 februari 1949	Norge	2 – 0	Belgien
	(2–0, 0–0, 0–0)

12 februari 1949	USA	12 – 5	Schweiz
	(6–2, 4–1, 2–2)

13 februari 1949	Schweiz	18 – 2	Belgien
	(5–0, 10–1, 3–1)

13 februari 1949	USA	12 – 1	Norge
	(7–1, 3–0, 2–0)

14 februari 1949	Schweiz	7 – 1	Norge
	(4–1, 3–0, 0–0)

14 februari 1949	USA	12 – 0	Belgien
	(4–0, 5–0, 3–0)

Grupp C

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
Sverige	2	2	0	16	3	+13	4
Tjeckoslovakien	2	1	1	21	6	+15	2
Finland	2	0	2	3	31	−28	0

Vidare till Finalomgång	Vidare till Placeringsomgång 7–10

12 februari 1949	Sverige	12 – 1	Finland
	(2–0, 3–0, 7–1)

13 februari 1949	Sverige	4 – 2	Tjeckoslovakien
	(3–0, 1–2, 0–0)

14 februari 1949	Tjeckoslovakien	19 – 2	Finland
	(8–1, 3–1, 8–0)

Finalomgång

Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
Tjeckoslovakien	5	4	0	1	21	6	+15	8
Kanada	5	2	2	1	20	10	+10	6
USA	5	3	0	2	23	16	+7	6
Sverige	5	2	1	2	26	12	+14	5
Schweiz	5	2	1	2	18	17	+1	5
Österrike	5	0	0	5	5	52	−47	0

15 februari 1949	Kanada	2 – 3	Tjeckoslovakien
	(0–0, 1–2, 1–1)

15 februari 1949	Sverige	18 – 0	Österrike
	(5–0, 5–0, 8–0)

15 februari 1949	USA	4 – 5	Schweiz
	(1–4, 3–0, 0–1)

16 februari 1949	Tjeckoslovakien	7 – 1	Österrike
	(3–0, 4–0, 2–0)

16 februari 1949	Sverige	2 – 2	Kanada
	(0–1, 1–0, 1–1)

17 februari 1949	Kanada	7 – 2	USA
	(2–0, 1–2, 4–0)

17 februari 1949	Sverige	3 – 1	Schweiz
	(0–0, 2–1, 1–0)

18 februari 1949	Tjeckoslovakien	8 – 1	Schweiz
	(4–0, 1–1, 3–0)

18 februari 1949	Kanada	8 – 2	Österrike
	(3–0, 3–1, 2–1)

18 februari 1949	Sverige	3 – 6	USA
	(1–0, 0–4, 2–2)

19 februari 1949	Schweiz	10 – 1	Österrike
	(4–0, 3–1, 3–0)

19 februari 1949	USA	2 – 0	Tjeckoslovakien
	(0–0, 1–0, 1–0)

20 februari 1949	USA	9 – 1	Österrike
	(0–1, 3–0, 6–0)

20 februari 1949	Sverige	0 – 3	Tjeckoslovakien
	(0–0, 0–2, 0–1)

20 februari 1949	Kanada	1 – 1	Schweiz
	(0–1, 0–0, 1–0)

Placeringsomgång placeringarna 7–10

Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
Finland	2	2	0	24	5	+19	4
Norge	2	1	1	17	8	+9	2
Belgien	3	1	2	11	34	−23	2
Danmark^[a]	1	0	1	3	8	−5	0

17 februari 1949	Belgien	8 – 3	Danmark
	(2–1, 4–2, 2–0)

17 februari 1949	Finland	7 – 3	Norge
	(2–1, 0–0, 1–0)

18 februari 1949	Finland	17 – 2	Belgien
	(6–0, 4–0, 7–2)

18 februari 1949	Norge	–	Danmark^[a]

19 februari 1949	Finland	–	Danmark^[a]

20 februari 1949	Norge	14 – 1	Belgien
	(5–0, 6–0, 3–1)

^ [a b c] Danmark drog sig ur turneringen

Slutställning

VM 49	EM 49	Nation
a	a	Tjeckoslovakien
b	q —	Kanada
c	q —	USA
d 4	b	Sverige
e 5	c	Schweiz
f 6	d 4	Österrike
g 7	e 5	Finland
h 8	f 6	Norge
i 9	g 7	Belgien
j 10	h 8	Danmark

Laguppställningar

Sverige

Målvakter: Arne "Brand Johan" Johansson, Kurt Svanberg
Backar: Åke "Plutten" Andersson, Rune Johansson, Åke Lassas, Åke Olsson, Sven Thunman
Forwards: Stig "Stickan" Carlsson, Åke Engqvist, Rolf Eriksson-Hemlin, Erik "Epa" Johansson, Gösta "Lill-Lulle" Johansson, Stig Jönsson, Bengt Larsson, Holger Nurmela, Lars Pettersson, Hans "Stöveln" Öberg

Källor

SFRP's Hockey Archive

Referenser

^ [a b] ”VM 1949”. Brinkens IF. http://idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/Foreningen/OstermalmsIP/VM1949. Läst 8 maj 2018.
^ [a b] ”Brinken Hockey”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525184758/http://www8.idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/OmBrinken/Ostermalms-IP/VM-1949/. Läst 27 augusti 2011.
^ Zeisler, Laurel (2012-12-19) (på engelska). Historical Dictionary of Ice Hockey. Scarecrow Press. sid. 92. ISBN 9780810878631. https://books.google.se/books?id=bWYeAAAAQBAJ&pg=PA92. Läst 8 maj 2018
^ Byström, Bobby. Tre Kronor - ett landslag. Strömberg
^ Jonas Cederquist (27 augusti 2004). ”Tre folkkära kronor”. Populär historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/tre-folkkara-kronor/. Läst 27 augusti 2011.
^ Jenny Modin (17 april 2013). ”Kalabaliken i VM 1949” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/artikel/kalabaliken-i-vm-1949. Läst 7 april 2022.

Externa länkar

Evenemanget i SVT:s öppna arkiv (svenska)

[DKutgick-7] [a b c] Danmark drog sig ur turneringen

[:0-1] [a b] ”VM 1949”. Brinkens IF. http://idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/Foreningen/OstermalmsIP/VM1949. Läst 8 maj 2018.

[:1-2] [a b] ”Brinken Hockey”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525184758/http://www8.idrottonline.se/BrinkensIF-Ishockey/OmBrinken/Ostermalms-IP/VM-1949/. Läst 27 augusti 2011.

[3] Zeisler, Laurel (2012-12-19) (på engelska). Historical Dictionary of Ice Hockey. Scarecrow Press. sid. 92. ISBN 9780810878631. https://books.google.se/books?id=bWYeAAAAQBAJ&pg=PA92. Läst 8 maj 2018

[4] Byström, Bobby. Tre Kronor - ett landslag. Strömberg

[5] Jonas Cederquist (27 augusti 2004). ”Tre folkkära kronor”. Populär historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/tre-folkkara-kronor/. Läst 27 augusti 2011.

[6] Jenny Modin (17 april 2013). ”Kalabaliken i VM 1949” (på svenska). SVT Sport. https://www.svt.se/sport/artikel/kalabaliken-i-vm-1949. Läst 7 april 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[a]