Vanitas

Vanitas (latin för 'fåfänglighet' eller 'tomhet') är ett motiv i konst och litteratur, som avser att påminna om livets förgänglighet. Inom bildkonsten var vanitasmotivet vanligt inom stilleben. Vanitasmotivet syftar till att påminna om jordelivets tomhet, och det manar till eftertanke om bestående värden, och kan därvidlag ses som motsats till Carpe diem-temat.

Ordet "vanitas" härrör från Predikaren (1:2), vars inledning på latin lyder: Vanitas vanitatum omnia vanitas, "Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet", eller, som i den äldre översättningen, "Fåfängligheters fåfänglighet. Allt är fåfänglighet".

Inom konsten symboliseras vanitas ofta av en dödskalle, som i Vanitas av Pieter Claeszoon, men kan även framställas i form av något annat som dött, förruttnelse, klockor, vissnande blommor, eller genom att något har slocknat, till exempel en oljelampa. Danse macabre är ett slags vanitas. Inom skönlitteraturen kan vanitas gestaltas med flera symboler, som i Stiernhielms Hercules (1658) eller dödskallen i Shakespeares Hamlet, men också vara sensmoralen i en berättelse, som Vanity Fair av William Thackeray. Det är även titeln på ett opus av Robert Schumann, Op. 103, Vanitas vanitatum. Mit Humor.

Galleri

Nicolas Régnier, Allegori över förgängligheten
Paul Cezanne, Pyramid av dödskallar
Pieter Claeszoon, Vanitas, stileben
Juan Valdez Leal, Finis gloriae mundi
Philippe de Champaigne, Stilleben med dödskalle

Referenser

Vanitas i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Store norske leksikon; vanitas

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Vanitas.
Bilder & media