ände

Se även ande, -ande och ända.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ände	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ände	änden	ändar	ändarna
Genitiv	ändes	ändens	ändars	ändarnas
Som förled i sammansättningar används änd-.

ände

1. plats eller punkt där något upphör eller tar stopp eller slut

   Ännu ett år går mot sin ände och ett nytt tar vid.

   Antonymer: fortsättning

   Sammansättningar: bakände, framände, slutände, smalände, tjockände, ändför, ändgruva, ändhållplats, ändlångs, ändskepp, ändskott, ändstation, ändteligen, ändtjock, ändträ

   Fraser: (idiom) komma till vägs ände; världens ände

   Besläktade ord: ända, ändelse, ändlig, ändlös

   Homofoner: ende

Översättningar

där något tar stopp eller slut

• bokmål: ende ^(no) m
• engelska: end ^(en)
• franska: bout ^(fr) m, extrêmité f
• isländska: endir ^(is) m
• jiddisch: סוף m (sof), ענד f (end)
• nordsamiska: loahppa
• polska: koniec ^(pl) m
• portugisiska: fim ^(pt) m, final ^(pt) m
• ryska: конец ^(ru) m
• spanska: fin ^(es) m
• tyska: Ende ^(de) n