byxa

Svenska

Substantiv

Böjningar av byxa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	byxa	byxan	byxor	byxorna
Genitiv	byxas	byxans	byxors	byxornas

ett par byxor

byxa

• uttal: `byksaˈbʏ̀ksa

1. attributiv singular av byxor; (helt) klädesplagg för benen

   Vem har sagt att man måste ha en byxa för varje outfit?

   Byxan sprack där bak.

2. (mindre brukligt) ena delen av ett par byxor, ena byxbenet

   Mina byxor är trasiga.

Användning: Singularformen av ordet är ovanligare än pluralformen. Ett plagg benämns oftast som "byxor" eller "ett par byxor". Detsamma gäller för sammansättningar.

Synonymer: bralla, braxa, brok, böxa, pantalong

Sammansättningar: (...byxa) hängselbyxa (hängselbyxor), kortbyxa (kortbyxor), långbyxa (långbyxor), manchesterbyxa (manchesterbyxor), snickarbyxa (snickarbyxor), spenderbyxa (spenderbyxor), strumpbyxa (strumpbyxor)

Sammansättningar: (byx...) byxbak, byxben, byxdress, byxdräkt, byxficka, byxgren, byxis, byxkjol, byxknapp, byxlinning, byxlös, byxroll, byxslag, byxtyg, byxångest

Etymologi: Av fornsvenska buksa (plural: buksor) och medellågtyska buxe.

Översättningar

byxben

• engelska: trouser leg ^(en)
• fornsvenska: buksa
• medellågtyska: buxe

(helt) klädesplagg för benen — se byxor