gottfinnande

Svenska

Substantiv

Böjningar av gottfinnande	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gottfinnande	gottfinnandet
Genitiv	gottfinnandes	gottfinnandets

gottfinnande n

1. godtycke, behag, smak, tycke, (egen fri) vilja, önskan

   Uppfinnaren äger att efter gottfinnande förfoga över nämnda summa.

   Wallenstein lät sina soldater härja och plundra efter gottfinnande.

   Bönbokens innehåll och uppställning har hittills varit överlämnad åt enskilda psalmboksutgivares gottfinnande.

   Se även tesaurus: Frihet, Val, Vilja, Omdöme, Särskiljande

Översättningar

godtycke, behag, smak, tycke, (egen fri) vilja, önskan

• engelska: discretion ^(en)
• franska: gré ^(fr) m
• ryska: произво́л ^(ru) m