hörsel

Svenska

Substantiv

Böjningar av hörsel	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hörsel	hörseln
Genitiv	hörsels	hörselns

hörsel

1. (fysiologi) sinne hos vissa slags djur vilket reagerar på ljudvågor i omgivningen (vilka ger upphov till elektriska impulser i det centrala nervsystemet via mekanoelektrisk transduktion i de organ som svarar för sinnet)

   Hon förlorade hörseln på vänstra örat.

   Kohyponymer: smak, lukt, känsel, syn

   Sammansättningar: hörselförmåga, hörselgång, hörselnedsättning, hörselobservation, hörselorgan, hörselsinne, hörselskada, hörselskydd, hörselslinga

   Jämför: gehör

Översättningar

Översättningar

• bokmål: hørsel m
• engelska: hearing ^(en)
• finska: kuulo ^(fi)
• franska: ouïe ^(fr) f, audition ^(fr) f
• kroatiska: sluh m
• kvänska: kuulo
• litauiska: klausa f
• nederländska: gehoor ^(nl) n
• nynorska: høyrsel m, høyrsle f
• polska: słuch ^(pl)
• portugisiska: audição ^(pt) f
• spanska: audición ^(es) f, oído ^(es) m
• tagalog: pandinig
• tyska: Gehör ^(de) n