hantel

Se även Hantel.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hantel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hantel	hanteln	hantlar	hantlarna
Genitiv	hantels	hantelns	hantlars	hantlarnas

två hantlar

hantel

1. två tyngder med stång emellan för träning av armmusklerna

   Etymologi: Belagt i svenskan sedan 1882, av tyska Hantel med samma betydelse.

   Jämför: girja, kettlebell, skivstång

Översättningar

två tyngder med stång emellan för träning av armmusklerna

• bokmål: manual ^(no) m, hantel m
• bulgariska: ги́ра ^(bg) f (gíra)
• danska: håndvægt u
• engelska: dumbbell ^(en)
• estniska: hantel
• finska: käsipaino ^(fi)
• franska: haltère ^(fr) f
• grekiska: αλτήρας ^(el) m (altíras)
• italienska: manubrio ^(it) m
• kinesiska: 啞鈴 ^(zh), 哑铃 ^(zh) (yǎlíng)
• kymriska: dymbel ^(cy) m
• lettiska: hantele ^(lv) f
• persiska: دمبل ^(fa) (dambel)
• polska: hantel ^(pl) m, ciężarek ^(pl) m
• ryska: ганте́ль ^(ru) f
• spanska: pesas ^(es) f pl, mancuerna ^(es) f
• tjeckiska: činka ^(cs) f
• tyska: Hantel ^(de) f