hed

Svenska

Substantiv

Böjningar av hed	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hed	heden	hedar	hedarna
Genitiv	heds	hedens	hedars	hedarnas

hed u

1. (naturgeografi) platt öppet trädlöst landskap av viss typ (mer eller mindre specifik beroende på sammanhang men exkluderande bland annat mossar) eller område bestående av sådant landskap

   Synonymer: slätt

   Jämför: prärie, savann, stepp, myr

   Etymologi: Av fornsvenska hēþ, av fornnordiska heiðr, av urgermanska *haiþī, av urindoeuropeiska *kaito-. Besläktat med danska hede, engelska heath, tyska Heide och även kymriska coed ("trä").

   Sammansättningar: björkhed, exercished, fjällhed, hedädellövskog, hedekskog, hedbokskog, hedland, hedlandskap, hedlav, hedmark, hedsnäcka, lingonhed, ljunghed, mohed, sandhed

2. (i vissa dialekter, eventuellt endast i äldre tid) skogsmark

Översättningar

platt öppet trädlöst landskap

• bokmål: hede ^(no) m
• danska: hede ^(da)
• engelska: heath ^(en), moor ^(en)
• finska: nummi ^(fi)
• fornnordiska: heiðr f
• isländska: heiði f
• katalanska: landa ^(ca) f
• kurdiska: şafir ^(ku)
• nederländska: heide ^(nl)
• polska: pustać ^(pl) f, wrzosowisko ^(pl) n ljunghed
• spanska: landa ^(es) f
• tyska: Heide ^(de), Heidelandschaft f

Limburgiska

Substantiv

hed f

1. kvalitet