hermelin

Svenska

Substantiv

Böjningar av hermelin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hermelin	hermelinen	hermeliner	hermelinerna
Genitiv	hermelins	hermelinens	hermeliners	hermelinernas

en hermelin i sommarpäls

hermelin

1. en art (Mustela erminea) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten hermelin

   Synonymer: lekatt

   Etymologi: Av fornsvenska hermelin, av medelhögtyska hermelin, av fornhögtyska harmo (”vessla”) med en diminutivändelse (jämför tyska -lein), av urgermanska *harmô (”vessla”).

Översättningar

mårddjur

• belarusiska: гарнастай m
• bokmål: røyskatt ^(no) m
• bretonska: erminig ^(br)
• danska: lækat ^(da) u, hermelin ^(da)
• engelska: ermine ^(en), stoat ^(en)
• estniska: kärp ^(et)
• finska: kärppä ^(fi)
• franska: hermine ^(fr) f
• färöiska: roysikøttur m
• isländska: hreysiköttur ^(is) m
• italienska: ermellino ^(it) m
• lettiska: sermulis
• litauiska: šermuonėlis
• nynorska: røyskatt m
• polska: gronostaj ^(pl) m
• ryska: горностай ^(ru) m
• spanska: armiño ^(es) m
• turkiska: kakım ^(tr)
• tyska: Hermelin ^(de) f
• ukrainska: горностай ^(uk) m

Danska

Substantiv

Böjningar av hermelin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hermelin	hermelinen	hermeliner	hermelinerne
Genitiv	hermelins	hermelinens	hermeliners	hermelinernes

hermelin u

1. hermelin

Fornsvenska

Substantiv

hermelin m

1. hermelin

   Synonymer: lǣkatter