iller

Svenska

Substantiv

Böjningar av iller	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	iller	illern	illrar	illrarna
Genitiv	illers	illerns	illrars	illrarnas

illrar

iller

1. en art (Mustela putorius) inom däggdjursfamiljen mårddjur (Mustelidae); individ av arten iller

   Hyperonymer: mårddjur, däggdjur

   Hyponymer: flodiller

   Meronymer: tass, päls, nos

   Fraser: kvick som en iller / snabb som en iller; kämpa som en iller / jobba som en iller

   Sammansättningar: tigeriller

Översättningar

mårddjur

• bokmål: ilder m
• danska: ilder u
• engelska: European polecat, fitch ^(en), ferret ^(en)
• esperanto: putoro
• finska: hilleri ^(fi)
• franska: putois ^(fr) m
• katalanska: turó m
• lulesamiska: iller
• polska: tchórz zwyczajny ^(pl) m, tchórz ^(pl) m
• portugisiska: furão ^(pt) m
• ryska: хорь ^(ru) m
• spanska: turón m
• tyska: Iltisse ^(de)

Lulesamiska

Substantiv

iller

1. iller