kollektivtrafik

Svenska

Substantiv

Böjningar av kollektivtrafik	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kollektivtrafik	kollektivtrafiken
Genitiv	kollektivtrafiks	kollektivtrafikens

kollektivtrafik

1. (transport) trafik med färdmedel öppen för allmänheten (ej privat eller abonnerat), normalt mot en avgift och med många passagerare som reser tillsammans (som ett kollektiv): buss, spårvagn, tåg, flygplan och färja, till skillnad från individuella färdmedel som cykel och bil

   Användning: Privat ägande av tåg och bussar verkar inte utgöra hinder för termens användning.

   Sammansättningar: kollektivtrafikfordon, kollektivtrafiksignal

   Hyponymer: lokaltrafik, tunnelbana

Översättningar

trafik med färdmedel öppen för allmänheten (normalt mot en avgift)

• bokmål: kollektivtrafikk m
• danska: kollektiv trafik
• engelska: public transport ^(en)
  • amerikanska: public transit ^(en)
• finska: joukkoliikenne ^(fi), julkinen liikenne ^(fi)
• franska: transport en commun ^(fr) m
• italienska: mezzo di trasporto ^(it)
• nederländska: openbaar vervoer ^(nl)
• nynorska: kollektivtrafikk m
• portugisiska: transporte público ^(pt) m
• spanska: transporte público m
• tyska: öffentlicher Verkehr m, öffentlicher Personenverkehr