otur
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av otur | Oräknebart | |
---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | otur | oturen |
Genitiv | oturs | oturens |
- det att en negativ (osannolik) händelse inträffar när förloppet åtminstone spontant förefaller vara slumpartat och o-/svårförutsägbart
- Vilken otur att de två konserterna sammanfaller.
- Antonymer: tur
- Besläktade ord: oturlig
- Sammansättningar: otursdag, otursförföljd, otursfågel
Översättningar
redigeraFäröiska
redigeraSubstantiv
redigeraotur m
Isländska
redigeraSubstantiv
redigeraotur m
- uttal: ˈɔːtʏr