påbud

Svenska

Substantiv

Böjningar av påbud	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	påbud	påbudet	påbud	påbuden
Genitiv	påbuds	påbudets	påbuds	påbudens

påbud

1. något som påbjuds; uppmaning till någon att göra något (med strikt förväntan om lydnad)

   Synonymer: dekret, ukas

   Antonymer: förbud

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1541. Jämför dock fornsvenska abudh med samma betydelse.

   Besläktade ord: påbjuda

   Sammansättningar: påbudsmärke, påbudsskylt

Översättningar

Översättningar

• bokmål: påbud ^(no) n
• engelska: requirement ^(en)
• spanska: mandato ^(es) m, decreto ^(es) m
• tyska: Gebot ^(de) n