ropare

Svenska

Substantiv

Böjningar av ropare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ropare	roparen	ropare	roparna
Genitiv	ropares	roparens	ropares	roparnas

ropare [4]

ropare u

1. person som ropar
2. auktionsutropare
3. anhängare av en viss pietistisk sekt; i Västergötland, Småland och Närke på 1830/40-talet
4. tratt som förstärker talet

   Jämför: megafon

Översättningar

person som ropar

• tyska: Rufer m, Ruferin f

se auktionsutropare

anhängare av en viss pietistisk sekt

tratt som förstärker talet

• danska: råber u
• tyska: Megafon ^(de) n, Megaphon ^(de) n, Flüstertüte ^(de) f