störning

Svenska

Substantiv

Böjningar av störning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	störning	störningen	störningar	störningarna
Genitiv	störnings	störningens	störningars	störningarnas

störning

1. företeelse som avviker från det normala
2. företeelse som försvårar överförande av information

Besläktade ord: störa

Sammansättningar: utvecklingsstörning

Översättningar

företeelse som avviker från det normala

• bokmål: forstyrrelse m
• engelska: disturbance ^(en), disorder ^(en)
• finska: häiriö ^(fi)
• polska: zaburzenie ^(pl) n
• portugisiska: distúrbio ^(pt) m, transtorno ^(pt) m
• spanska: perturbación ^(es) f, estorbo ^(es) m
• tyska: Störung ^(de) f

företeelse som försvårar överförande av information

• bokmål: forstyrrelse m
• engelska: interference ^(en)
• finska: häiriö ^(fi)
• portugisiska: interferência ^(pt) f
• spanska: interferencia ^(es) f
• tyska: Störung ^(de) f