sta

Svenska

Adverb

sta

1. (ålderdomligt, vardagligt) åstad, iväg, bort

   1905 (13 jan): Ett par folksägner från Fjärdhundra (Enköpings Tidning):

   En gammal soldat skulle en gång gå sta med order.

   Resa sta och resa hem; stafärd och hemfärd.

   Rusa inte sta och hitta på några hyss nu.

   Etymologi: Av uttrycket gå åstad med sammandragning av å:na.

Substantiv

Böjningar av sta	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sta	stan	städer	städerna
Genitiv	stas	stans	städers	städernas

sta u

1. (talspråk) stad

   1909: Katt-Resan, Ivar Arosenius:

   Sedan kom dom till en sta, Där stod husen ra i ra.

Fornsvenska

Verb

stā

1. stå

   Synonymer: standa