tallrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av tallrik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tallrik	tallriken	tallrikar	tallrikarna
Genitiv	tallriks	tallrikens	tallrikars	tallrikarnas

tallrik

uttal: ˈtalrˌɪk

liten, ofta cirkulär, platta varpå födoämnen kan läggas, exempelvis vid en måltid
Skär löken och lägg den på en stor tallrik.

Sammansättningar: engångstallrik, förrättstallrik, mattallrik, papperstallrik, porslinstallrik, sopptallrik

Etymologi

Av fornsvenska talerk av medellågtyska tallorken (varav även danska tallerken), diminutiv (-ken) av tallôr, besläktat med tyska Teller ("tallrik"), av italienska tagliere ("skärbräde"), av tagliare ("att skära"). Anledningen till att ordet inte slutat på -en är förväxlingen med bestämdhetssuffixet -en.

Översättningar

cirkulär platta varpå föda läggs

bokmål: tallerken^(no) m, asjett m
danska: tallerken^(da)
engelska: plate^(en)
estniska: taldrik^(et)
finska: lautanen^(fi)
franska: (att äta på) assiette^(fr) f, (att servera på) plat^(fr) m
isländska: diskur^(is) m
italienska: piatto^(it)
japanska: 皿^(ja) (さら, sara)
kroatiska: tanjur^(hr) m
nederländska: bord^(nl) n
nynorska: tallerken m
polska: talerz^(pl)
ryska: тарелка^(ru) f
spanska: plato^(es) m
turkiska: tabak^(tr)
tyska: Teller^(de) m