trug

Se även Trug.

Danska

Substantiv

Böjningar av trug	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	trug	truget	trug	trugene
Genitiv	trugs	trugets	trugs	trugenes

trug n

1. tråg

   Sammansättningar: dejtrug, fodertrug, stentrug, vandtrug, ædetrug

Tyska

Verb

trug

1. böjningsform av tragen